Att hålla tyst är också ett val

“Vi i vården ha bidragit till grav barnmisshandel under 15 års tid”. Barn- och ungdomspsykiater Sven Román berättar tårfyllt i Malou efter tio den 1 oktober om hur debatten såg ut kring de apatiska flyktingbarnen.

Román, som varit medlem i Miljöpartiet i många år, beskriver att han då var i början av sin läkarkarriär. Att gå ut offentligt med vad han han ansåg om de apatiska barnen hade lett till att han hade blivit “sågad vid fotknölarna”. Redan då, i mitten av 2000-talet, fanns många varningstecken på att apatin hos barn inte alltid handlade om ett äkta sjukdomstillstånd.

När frågan var som hetast var det uppåt 500 fall av apatiska flyktingbarn varje år i Sverige. Då hade dock debatten kidnappades av en liten arbetsgrupp för flyktingbarn i Svenska barnläkarföreningen, berättar Román. I arbetsgruppen var det 4-5 personer som var tongivande, som drev debatten och som motarbetade att apatin skulle kunna bero på något annat än en sjukdom.

Några modiga läkare gick ut och ifrågasatte detta, varvid de blev karaktärsmördade. Sedan slutade de uttala sig.

Sedan de apatiska barnen har saker inte blivit bättre, konstaterar Román. Samma personer som satt i svensk barnläkarkårs arbetsgrupp för flyktingbarn är samma personer som har argumenterat för att åldersbestämningar är helt omöjliga att göra på medicinska grunder, menar han.

Oberörbara ämnen kommer och går i Sverige. Och kraften i politiska stigman är uppenbarligen så stark att den emellanåt trumfar vetenskap och beprövad erfarenhet. Man kan således fråga sig hur mycket annat som inte berörs i debatten, om till och med vetenskap, alltså det vi vet är objektivt sant, är tabu? Men under tiden som dessa stigman fortgår, förstörs livet för många, inte minst många barn.

I dag har det skett en explosionsartad ökning av tjejer som vill byta kön: från noll fall under 2000 till dagens närmare 200 fall per år, bara på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Kan det tänkas bero på något annat än att mängder av svenska tjejer sedan några år tillbaka insett att de fötts med fel kön? Regeringen utreder just nu om 15-åringar ska kunna genomgå könsoperationer utan föräldrars samtycke. Och vem kan på medicinska grunder ifrågasätta det – med auktoritet och legitimitet – förutom andra medlemmar i läkarkåren?

För precis då som nu har de medicinskt kunniga en avgörande roll. Det säger sig självt att det blir en helt annan tyngd om en medicinskt kunnig uttalar sig i frågor som rör medicin.

I de debatter som har förts de senaste åren ligger naturligtvis också ett tungt ansvar på medier, som har tillåtit att vissa åsikter premieras mer än andra. Det finns naturligtvis anledningar till att vissa idéer lättare får genomslag i debatten, vilket ofta står utanför läkarkårens makt. Men läkare, inte medier, har ett ansvar för sina patienter. Läkare såväl som andra yrkesgrupper, har i egenskap av experter på sina områden, också en moralisk skyldighet att delta i samhällsdebatten där de ser att den spårar ur och att människor far illa. Det finns absolut mängder av läkare som säger ifrån. Och många har också råkat ut för sociala sanktioner för att de gjort det. Det är också lätt att få för sig att en liten högljudd grupp aktivister är en majoritet, för att de låter som att de är det. Så är det dock sällan.

Läkarkåren har ett ansvar, utöver det rent medicinska.