Att försvara biblioteken är inte uttryck för klassförakt

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Stockholms stads kulturborgarråd Roger Mogert (S) försvarar biblioteksstöket och menar att de som förespråkar biblioteksfrid ger uttryck för både klassförakt och främlingsfientlighet. Det är rent nonsens.

För mindre än en månad sedan presenterade fackförbundet Dik, som bland annat organiserar Sveriges bibliotekarier, en rapport om arbetsmiljön på landets bibliotek.

Rapporten utgör mycket oroväckande läsning. Bland annat uppger de svarande bibliotekarierna följande:

34 procent av de bibliotekarier som arbetar på folkbiblioteken bevittnar flera gånger i veckan bråk mellan besökare, fylla, aggressivitet eller vägran att respektera bibliotekets regler.

63 procent anger att det har förekommit skadegörelse på de bibliotek de arbetat på de senaste två åren.

Fyra av tio uppger att social oro, kränkande tillmälen och våld har ökat de senaste två åren.

Man undrar om Stockholms stads kulturborgarråd Roger Mogert (S) över huvud taget känner till rapporten. För när han själv ger sig in i debatten om biblioteksfrid nämner han den inte med ett ord.

Nej, i stället beskylls de som förespråkar att ordning och lugn ska råda på biblioteken för främlingsfientlighet och klassförakt. Kulturborgarrådet skriver: "Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt." Genom att klicka på följande länk kan du läsa debattartikeln "S-politiker: Krav på tysta bibliotek främlingsfientliga".

Vi tar det en gång till. 34 procent av de bibliotekarier som arbetar på folkbiblioteken bevittnar flera gånger i veckan bråk mellan besökare, fylla, aggressivitet eller vägran att respektera bibliotekets regler.

Är det uttryck för främlingsfientlighet och klassförakt att säga att detta är oacceptabelt? Att säga att bibliotekarierna förtjänar en dräglig arbetsmiljö? Att säga att alla som vill besöka ett bibliotek för att läsa, göra läxor och studera också ska ha rätt till det?

Att stå upp för vanligt sunt förnuft är inte att viga biblioteken till "den litterärt bevandrade medelklassen". Att det råder lugn och ordning på biblioteken är att viga dem åt alla.

Mogert ger uttryck för en skenbar social progressivitet vars enda resultat är en effektiv nedmontering av en mycket viktig samhällsinstitution byggd på ett mycket viktigt demokratiskt uppdrag: allas rätt till kunskap.

När inte ens ledande kulturpolitiker kan stå upp för biblioteksfriden är vi illa ute. Med sådana vänner behöver biblioteken inga fiender.