Niklas Wiklund: Återinförd värnplikt nödvändig, allt för många tar vår fred och frihet för given
Det politiska etablissemanget kom till insikt och insåg sitt misstag, och redan i sommar rycker ånyo ett antal tusen värnpliktiga in till de militära förbanden runt om i Sverige, och den här gången gör man tack och lov ingen skillnad på män eller kvinnor.
Om det inte hade varit för värnplikten hade jag förmodligen aldrig blivit officer i flottan. Än mindre hade jag bosatt mig i Karlskrona. Tittar jag bland mina närmaste kollegor, som de flesta i dag är chefer på olika nivåer inom Försvarsmakten, är det samma sak där. Vi hade förmodligen sysselsatt oss med helt andra saker än försvaret av Sverige, om det inte vore för värnplikten.
I första hand handlar värnplikt givetvis om att bemanna Försvarsmaktens krigsorganisation med soldater och sjömän av rätt sort och antal för att kunna försvara Sverige om kriget kommer. Men en annan stor fördel är att rekryteringsunderlaget för officersyrket förbättras avsevärt jämfört nuvarande modell där varje enskild individs intresse måste fångas redan innan man har klivit in genom grindarna, vilket har visat sig vara en större utmaning än förväntat.
Genom den återinförda värnplikten blir rekryteringsunderlaget dessutom betydligt bredare och större igen. Unga män och kvinnor från hela landet och från alla olika delar av samhället innebär avsevärt större möjligheter att få in andra kategorier än de som söker yrket på frivillig basis i dag. Ett av problemen med att rekrytera officerare från dagens anställda soldater och sjömän är att många tyvärr saknar kompletta gymnasiebetyg och därmed formell behörighet för officersyrket.
Utöver detta finns andra vinster som inte ska förringas. Det handlar om den svenska försvarsviljan. Genom värnplikten knyts folket närmare Försvarsmakten och förståelsen för varför vi måste ha ett fungerande försvar ökar. Den bristande förståelsen är ett problem i vårt samhälle i dag då allt för många, både unga och gamla, tar vår fred och frihet för given då det finns en allt för utbredd ”någonannanism”. Det vill säga, att det säkert finns någon annan som kan göra det jobbiga och farliga så att jag själv slipper.
När jag själv var liten fick jag ofta höra berättelser från min far och mina far- och morföräldrar om hur det var i ”lumpen”. Min morfar berättade om sina upplevelser från sin värnplikt vid den norska gränsen under kriget. För den generationen var det inte tal om att inte göra sin plikt för Sverige, det var i stället en självklarhet. Sverige skulle behöva lite mer av den generationens förståelse och försvarsvilja i dag.
Den återinförda värnplikten kommer successivt att bidra till både bättre förståelse för försvarsbehoven och en ökad försvarsvilja. Men framförallt är jag övertygad om att den kommer att innebära bättre förutsättningar för att fylla upp en försvarsmakt i behov av tillväxt med personal som visar på hela den bredd som samhället har att erbjuda.
