Tillgänglig eller koncentrerad?
Om man ständigt måste ha mobilen på, alltid vara uppkopplad och nåbar hur ska man då kunna göra något koncentrerat? Den frågan ställde välkända lundaforskaren, pensionerade professorn Bodil Jönsson när hon förljuvade livet för ett fullsatt konserthus i Karlskrona häromkvällen.
Ingen kan som hon fånga en publik och ändå ge ny kunskap, gärna på det tekniska området, men alltid med en varmt humanistisk attityd. Kvällen, som också bjöd på Beata Wickboms många exempel från den sociala medievärlden hade just temat tillgänglighet. Allt finns tillgängligt på nätet, alla kan göra det mesta på nätet, bil världskändisar eller bloggare om smink och mode, eller vad man vill. Glöm inte allt som hänt under den arabiska våren, mycket tack vare nätet.
Men Bodil Jönsson tog i sitt föredrag ett steg tillbaka och funderade över baksidan av denna tillgänglighet. Om man alltid är "mentalt lättväckt", alltid lyssnar efter sms:et, kollar e-posten eller surfar efter fakta, hur kommer man då ner i koncentration kring en uppgift. Det är lätt att tappa tråden om man ständigt blir avbruten. Dessutom har man svårt att koppla av. Jo, det blir till slut en yrkesskada, i alla fall för mig, eller en nödvändig länk till kompisarna för tonårstjejen. Men som Bodil Jönsson sa: att vara tillgänglig för alla är till priset av att aldrig vara koncentrerad.
Hon berättade om små barn som sträcker ut handen, precis som vi gör när vi ska zappa på teven, eller den lilla krabaten som gick fram till rutan och strök över den precis som han skulle bläddra. Barn gör som vi gör. Hon berättade också om den första generationen som vuxit upp med dataspel. Äldre kirurger tittar på varandra och fascineras av hur den unge läkaren kan vara så skicklig finmotoriskt? På engelska kallas de ”Nintendo surgeons”, dataspelskirurger.
Bodil Jönsson har hunnit bli 69 år ung, men med alla sina "årsringar" en synnerligen kunnig och mycket fascinerande människa. Hon berättade att när hon var liten brukade hon gå ut i skogen. En gång träffade hon en skogshuggare (i dag hade alla befarat ett hotande övergrepp) som hade tid att prata med henne en stund och berättade om trädens årsringar. Så lilla Bodil trodde länge att även människor har årsringar. På sätt och vis har vi ju det, eftersom vi inuti oss är såväl 5, som 15 eller 55-åringar.
Eftersom hon hela tiden lyckades fånga publiken i sina resonemang pekade hon också på att det vara flera "gamla" i publiken. Det är många som inte tycker om att kallas gamla, men då är det väl värre att kallas äldre, frågade hon. Detta apropå Beta Wickboms föredrag om social medier och nätet. Det finns många äldre som ser varje www-adress som en personlig förolämpning, men som brukar bli botade när de börjar med släktforskning, där allt finns på nätet.
Det är så svårt att fånga in all den charm och klokskap som Bodil Jönsson ger oss, men en sak minns jag väl. Man ändras med nya årsringar. Det händer saker i hjärnan. Det finns något som jag tror heter dendriter, en sorts nätverk i hjärnan som binder ihop höger och vänster hjärnhalva mer och mer ju äldre man blir, vilket gör oss klokare och klokare. De är dessutom inte färdigutvecklade förrän vid 80 års ålder ungefär.
Tänk så fantastiskt att få lyssna till Bodil Jönsson om tio år, då!
