"Sverige var aldrig homogent"

Han pratar, förutom givetvis spanska, tyska, engelska och på god väg att lära sig helt flytande svenska. Han har varit i Sverige i bara drygt ett år.

Oriol Poveda har varit både in- och utvandrare i sitt liv. Nu har han kommit till Blekinge för kärlekens skull, och här vill han helst stanna. Men med sina erfarenheter har han haft många tillfällen att fundera både på invandringen och på invandringspolitiken.

Det var tankar delade han med sig av i måndags, på Litorina folkhögskola i Karlskrona, där han höll en halvtimmes föreläsning - förstås på svenska - om hur integrationen kan fungera bättre. Både i Sverige och i Europa.

För det första: När han skulle lära sig svenska till att börja med, började han läsa via SFI (Svenska för invandrare) på Lidingö, eftersom han bodde i Stockholm då.

- Men det var 30 elever i en klass, på helt olika nivåer, och läraren hade nog dåligt betalt, så det var inte så bra, säger han. - Jag hoppade av och lärde mig grunderna själv.

Sedan träffade han på en lärare som uttryckte sin beundran inför SFI på Lidingö, eftersom det skulle vara en av de bästa kurserna i hela Stockholm.

- Och då blev jag orolig på riktigt, säger Oriol, och hela aulan skrattar.

Bristen på kvalitet i det offentliga SFI-systemet är en av de största svagheterna i den svenska integrationspolitiken, menar han.

De flesta svenskar har inte fördomar om invandrare, men det finns inga naturliga kontaktytor. Bostadssituation är segregerad, skolorna är segregerade och även arbetsplatserna börjar bli det. Det behövs fler plattformar för möten mellan invandrare och svenskar, menar han.

- Nu ska jag avslöja en hemlighet, säger han och ler. - Även invandrare har fördomar. Ta en grupp invandrare och sätt dem i ett rum. Förr eller senare kommer samtalet att handla om svenskarnas beteende, och alla blir amatörpsykologer.

- Jag visste väldigt lite om Sverige när jag kom hit. Jag visste så lite, att jag inte hade en aning om hur fattigt Sverige var på 1800-talet, och att så många hade utvandrat till Amerika.

Han upplever att minnet av den perioden fortfarande är mycket levande i Sverige.

- Visserligen skedde dessa in- och utvandringar under omständigheter som är mycket olika dagens. Men mycket är gemensamt: Hopp, hemlängtan, drömmar och besvikelser. Kan detta lära oss något? undrar han.

- De som hävdar att Sverige var så homogent förr i tiden tänker inte på, att de som levde då förmodligen inte alls uppfattade det så. Tänk på skillnaderna mellan statare och adel, säger han.

Helt riktigt. Socialt och kulturellt sammanhållet? Knappast.