"Respekt för barnets rätt till sammanhang"

Så glädjande med en diskussion om dopet! Det är rätt att religionsfrihet är viktig och att statskyrkosystem i det förflutna ofta stått i vägen för den. Men religionsfrihet är inte detsamma som att hålla barnen i en religiös karantän tills de kan bestämma själva (när nu det är) om något som de ofta inte haft möjlighet att egentligen lära känna. Vi definierar ju inte heller konsumentfrihet som att ett barn inte ska vistas i ett köpcentrum innan det kan bestämma själv. Vi väntar heller inte med namn, modersmål och pass tills barnet bestämmer självt.

Barndop handlar inte om att försvara kyrkans rätt att bestämma över andra, utan om respekt för barnets rätt till sammanhang – också ett andligt sammanhang – i överensstämmelse både med Jesus ord ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte” och med barnkonventionens artikel 27.

Jesus tal om barnen tyder helt enkelt på att Guds förråd är fullt öppna också för barn. En människa behöver inte kvalificera sig för dopet genom ålder, ett visst mått av tro eller mental förmåga. Dopet förutsätter heller inte någon negativ människosyn, men väl en realistisk människosyn. Vi är starka och svaga, goda och onda, och vi behöver sammanhang av mening som vi inte skapar själva. Smörgåsbordskonceptet är svårt att tillämpa på värderingar och livsåskådningar. Mer om detta finns i biskopsbrevet om dopet (svenskakyrkan.se/biskopsmötet)

Oavsett när i livet dopet sker: Dopet är en startgåva, inte ett vinnardiplom.

Gud vill ge. Jag vill inte stå i vägen.