Nej, det lär inte ske

Modig har varit uppmärksammad som ungdomsledare. Dels för den dödsolycka som skedde på Kuba i somras, då han färdades tillsammans med två regimkritiker, vilka båda omkom. Under några veckor såg det ut som om han skulle bli fast där.

Men Modig har också tillhört högerfalangen i Kristdemokraterna. Under hans styre förordade han Mats Odell som partiordförande istället för Göran Hägglund. Nu uppmanar Aron Modig att partiet ska ta ett steg åt höger - det är ett "guldläge" i svensk politik, menar han.

Modig har onekligen mer än en poäng i sitt resonemang. Sedan i princip alla partier plötsligt har vandrat åt mitten, har också den värdekonservativa flanken lämnats öppen för områden som nu exploateras av Sverigedemokraterna. Det har inte bara lett till en förenkling och förgrovning av den inrikespolitiska debatten, utan även till utarmning av den svenska idédebatten.

Men Modigs önskning inför det nya året lär inte slå in. Om partiledningen, kanske främst Göran Hägglund, hade trott att det fanns något att hämta på den flanken skulle partiets ledning sedan länge ha valt att framhålla en annan profil. Måhända är det varit en felbedömning, men så är det nu. Av småpartierna i alliansen har Kristdemokraterna varit allra sämst på att ta spjärn mot Fredrik Reinfeldts stora nymoderata parti.

Kristdemokraternas väljare inget till övers för Sverigedemokraterna. Det syns inte minst i väljarströmmarna. Där är överflyglingen mellan de ofta internationellt inriktade Kristdemokraterna och de nationellt inskränkta Sverigedemokraterna totalt obefintlig.

Aron Modig har alltså en poäng, alternativet med ett KD något mer till höger skulle befrukta debatten. Men det lär inte inträffa med mindre än ett partiledarbyte i KD - alltså tillbaka till ruta ett.

Och KD måste i så fall fortsätta att behålla sin skarpa rågång mot SD.