Gärna debatt - inte blod
En gräns överskreds idag. Under den rubriken skrev PO, Allmänhetens Pressombudsman Ola Sigvardsson en text på Medievärlden.se för snart två veckor sedan. Han resonerade kring de pressetiska reglerna kopplat till flera mediers val att publicera bilden på den man som kallas spårrånaren eller tunnelbanerånaren.
De flesta minns historien som sådan: en man rånar en person som ligger på tunnelbanespåret för att sedan gå därifrån och lämna honom att bli överkörd av tåget. Bilden från övervakningskameran publicerades bland annat i Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet.
Det föranledde PO:s reflektioner där han bland annat skrev så här:
Men frågan till Sveriges publicister är om det inträffade är av den karaktären att medierna kan kasta den traditionella försiktigheten när det gäller identifiering av misstänkta över bord. Är det medias uppgift att bidra i jakten?
Han förde ett sansat och insiktsfullt resonemang om denna udda publicering. Det finns flera aspekter som borde diskuteras men utvecklingen tog en skrämmande vändning. Nätreaktionerna efter PO:s inlägg var hatiska men värre är att Ola Sigvardsson i helgen utsattes för rent fysiska hot.
Utanför hans bostad hade någon målat ett tunnelbanespår, lagt dit rånarbilden och hällt djurblod över. Polisen ser det som ett direkt hot mot Sigvardsson. Föga förvånande är det en högerextrem gruppering som har tagit på sig ansvaret.
Det här är oroande. Ska det vara så svårt att seriöst få diskutera viktiga samhällsproblem utan att hatmobben på nätet drar ner debatten i dyngan och hotar människor till livet? Den som lyfter problem och försöker vända och vrida på sakfrågan ska inte behöva drabbas av hatiska tillmälen, förklenande omdömen och rena hot.
Så blev i stället etnicitet och särbehandling huvudfrågan, inte publiceringen som var det ursprungliga ärendet.
Detta är inte bara ett hot mot Ola Sigvardsson. Det är också ett hot mot yttrandefriheten. Om hatet driver vissa så hårt att gränsen mellan näthat och fysiska hot suddas ut, då har en annan gräns överskridits.
Det kräver att alla som tror på yttrandefrihet som basen för vår demokrati måste bemöta dessa hatiska nätdebatter, denna virtuella smörja, så att vi inte plötsligt står där med nya oöverstigliga gränser där censuren slagit till. Vid den gränsen vill nog inte ens näthatarna stå. Var ska de då spy sin galla?
Risken är att alla nyanserade debattörer skräms av banan och att det ena debattforumet efter det andra stängs.
Det var inte den effekten PO önskade när han lyfte den pressetiska frågan om bilden.
