Ledare BLT

Det var inte så smart

Ledare BLT

Artikeln publicerades 28 februari 2013.

Somliga svenskar åker mer tåg än andra, men vi är många som har gedigen erfarenhet av hur det är att regelbundet färdas på svenska spår.

Bara en enkel fråga: Hur många tågresande läsare har uppfattningen att 97 procent av tågen kommer i tid i det här landet?

Häromdagen avslöjade Kaliber i P1 att metoderna att möta punktligheten i tågtrafiken har förändrats. Tidigare var ett tåg försenat om det kom mer än fem minuter för sent. Enligt det sättet att räkna kom 87 procent av tågen i tid. Men genom en uppgörelse mellan Trafikverket och tågbranschen har det tidsspannet dragits ut till femton minuter.

Så snyggas statistiken till.

Det här är ett förfarande som gränsar till falsk marknadsföring. Speciellt som Trafikverket påstår att resten av Europa mäter på detta vis, när det visar sig att det inte stämmer.

Och passagerarna vet som sagt hur det ligger till. De allra flesta av oss som åker tåg stöter förr eller senare på dessa eviga förseningar. Vi är också många som vet, att om man beställer biljetter på tåg så måste man räkna med att bli försenad. Ska man på ett viktigt möte långt bort så går det inte att resa med små marginaler. Då går det ofelbart åt skogen.

Vad vinner Trafikverket på det här förfarandet?

För det första blir människor frustrerade för att problemen förnekas. För det andra missar Trafikverket en given chans att väcka opinion och begära mer pengar för att åtgärda problemen inom den svenska järnvägen. Vårt stamnät är helt ju underdimensionerat för dagens behov och Sverige är ett u-land när det kommer till tågtrafik. I Spanien åker man från norr till söder, och nästan från väster till öster med höghastighetståg som går 300 kilometer i timmen. Den första linjen, Madrid till Sevilla, öppnades redan 1992.

Vi har med andra ord lite att ta igen. Även om vi inte bygger snabbtåg har vi fyrtio års dåligt underhåll att ta igen på våra befintliga linjer.

Effekten blir förstås att Trafikverket och tågtrafiken drabbas av ännu mer dålig publicitet än de gångna vintrarna har ställt till med. Det är fullständigt opsykologiskt.

Frågan ställdes i måndags, varför femton minuter inte räknas som förseningar i tågvärlden, när det räknas som en för sen ankomst över allt annars. Det är en mycket berättigad fråga.

Resultatet blir att människor reser med tåget under protest. Ska det behöva vara så?