Kultur

Ung thriller som tar läsaren i ett järngrepp

Bokrecension Artikeln publicerades
Gustav Tegbys roman för unga är mycket spännande.
Foto: Kajsa Göransson
Gustav Tegbys roman för unga är mycket spännande.

Tänk att vara inlåst med sin pappa i en liten lägenhet, då en beröring betyder döden. Detta är verkligheten för 16-åriga Elin i Gustav Tegbys romandebut, där epitetet gastkramande historia är en klar underdrift.

Beröringen

Unga vuxna

Text: Gustav Tegby

Förlag: Rabén & Sjögren

Den 16-åriga Elin har levt hela sitt liv instängd med sin pappa. Inlåsningen sägs vara ett skydd då allt hon rör vid, påstår pappan, betyder döden för den som sedan avlägsnar sig mer än trettio meter från henne. Elins första offer var hennes egen mamma och nu hålls hon alltså avstängd från resten av världen. Detta betyder ständiga förflyttningar då verkligheten tenderar att knacka på dörren när omgivningen börjar ana oråd. Just så inleds också romanen: ”Så fort det ringer på dörren förstår jag att pappa kommer dö idag.”

Det blir en gastkramande paranoiathriller där läsaren, och huvudpersonerna i boken, kastas mellan det ruskigt verkliga och det psykologiskt övernaturliga.

En av Ingmar Bergmans mindre lyckade filmer, från 1971, heter just ”Beröringen”. Jag vet inte om det är en slump eller om dramatikern Tegby medvetet blinkar till Bergman, föregångaren hade ju också en viss förkärlek för det paranoida.

Ofta uppfattas ”beröra” och ”vidröra” som synonyma. Men här kan man ana en viss betydelseförskjutning. Som om beröra är ett mer känslomässigt tillstånd och vidröra är en mer direkt fysisk kontakt. I Tegbys psykologiska thriller går dessa tillstånd i och ur varandra och ingenting tycks vara precis så som man tror. Det får jag ändå kalla hemskt berörande.

Manipulerandet och förföljelsemanin sprider sig som det gift det är.

Märkligt nog läser jag Tegbys roman precis samtidigt som man i kulturmedia diskuterar just hur teatern är besatt av beröring och att det riskerar att förlama den. En del menar att berördheten som ett slags kvalitetsstämpel tenderar att bli en antiintellektuell position.

Detta kan man ju fundera på men vad skulle det betyda för konsten om man förblev helt oberörd? Åtminstone jag blir berörd av hur manipulerandet och förföljelsemanin sprider sig som det gift det är. Elins väg ut från pappans järngrepp spelas på repeat i berättelsen och hon känner att: ”Vissa dagar tar aldrig slut. De bara pågår och börjar om. Med åren blir de fler och fler.”

Tänk er att ert öde, er historia, redan är skriven, långt innan ni föds. När frånvaron av dödsångest blir det samma som livskvalité. Hur vet man vad som är ett absurt och djupt sjukligt sätt att binda någon till sig och vad som är en verklig förbannelse? Förbannat spännande är det i alla fall!

fakta

Gustav Tegby

Gustav Tegby är född 1980 i Umeå, men bor numera i Stockholm där han arbetar som dramaturg och manusförfattare. Han har skrivit ett tjugotal pjäser som har spelats på flera olika teatrar i Sverige. Bland hans verk märks ”Gengångare & Zombies”, som även satts upp två gånger i USA. ”Beröringen” är hans romandebut.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.