”The hot zone” – nagelbitande spänning om när ebolan nådde Usa
The hot zone
Svensk premiär på National Geographic 22/9
Sex avsnitt.
År 1989 identifierades ebolaviruset för första gången i USA, där det började döda en grupp apor vid en forskningsanläggning i Reston, Virginia. Trots vissa utmaningar i utredningen och oförsiktig hantering av viruset blev inga människor sjuka, även om flera testades positivt för viruset. Det är denna händelse som nu har blivit en miniserie på National Geographic, efter boken ”The hot zone: a terrifying true story”, av Richard Preston. ”The hot zone” syftar för övrigt på biologisk skyddsnivå 4, där virus med hög risk förvaras.
Julianna Margulies har huvudrollen som militärveterinären Nancy Jaax, som försöker ta reda på varför aporna på laboratoriet börjat dö. När ebola konstaterats, och dessutom den absolut farligaste varianten Zaire, börjar arbetet med att förhindra att utbrottet sprids till människor. Även Topher Grace (”That 70's show”) och Liam Cunningham (”Game of thrones”) har bärande roller i serien.
””Vi är en nysning på ett köpcentrum ifrån en pandemi”, yttrar Julianna Margulies karaktär, och visst känns det extra nära just då.”
Först och främst – ”The hot zone” är ett praktexempel på hur man gör nagelbitande bra spänning. Med tanke på hur få det var som i själva verket infekterades är det imponerande hur spänningen kan hållas hög i varje scen. Handlingen förs framåt likt en kriminalserie, och hoppar mellan det första utbrottet av ebola i Zaire 1976, där dödligheten var 88 procent bland befolkningen i ett stort antal afrikanska byar, och händelserna i USA 1989. Syftet är så klart att binda dem samman, för även om ingen dog i USA står det klart att det kunde ha gjort det.
Regissören Michael Uppendahl låter kameran vila på dörrhandtag, väggar och annat som vi människor rör vid dagligen. Eftersom ebola smittar via samtliga kroppsvätskor, även svett, är budskapet tydligt. ”Vi är en nysning på ett köpcentrum ifrån en pandemi”, yttrar Julianna Margulies karaktär, och visst känns det extra nära just då.
”Bara det senaste utbrottet i Kongo-Kinshasa har krävt runt 2000 personers liv, och folk fortsätter dö trots en bredare kunskap.”
Meningen med serien är tydlig – man vill skapa intresse och informera om viruset som är en ständig fara även i dag. Bara det senaste utbrottet i Kongo-Kinshasa har krävt runt 2000 personers liv, och folk fortsätter dö trots en bredare kunskap. På 80-talet var risken mycket mindre, i dag är vi bara en flygresa från ett utbrott som precis lika väl skulle kunna få fäste i västvärlden.
”The hot zone” är visserligen aningen uppblåst med tanke på hur litet just det här utbrottet var, och serien står inte utan klyschor med klantiga forskare och oförstående makthavare, men är ändå klart sevärd. Manuset är välgjort och naturligt, och karaktärerna mångbottnade och trovärdiga. Fint är också skildringen av familjerna till militärforskarna, som skapar en mjukare inramning och en påminnelse om vad som finns att förlora när något går snett.
