Kultur

Smart samtalsbok om virtuos upptäcktsresande

Kultur Artikeln publicerades
Stefan Jonsson och Sven Lindqvist.
Foto: Ulla Montan
Stefan Jonsson och Sven Lindqvist.

Författaren Sven Lindqvist har skrivit in sig i litteraturhistorien som en framgångsrik utmanare av genrer och förnyare av essäformen. Recensenten Andrés Stoopendaal läser med beundran om en upptäcktsresande i litteraturen och världen.

Sanningskonst. Samtal om ett författarskap

Genre: Prosa

Författare: Stefan Jonsson och Sven Lindqvist

Förlag: Albert Bonniers

Essäisten och världsreportern, kroppsbyggaren och samhällsdebattören, drömtydaren och ökenresenären Sven Lindqvist har hunnit fylla 85 år. En aktningsvärd ålder. Till en början misstänkte jag att Stefan Jonsson kanske skulle ge det här verket karaktären av inställsam "festskrift" – en akademisk hyllning av en senior legend – men den farhågan kom tämligen snabbt på skam. "Minneskonst" är förvisso en välförtjänt hyllning till Lindqvist, hans livsverk och kulturgärning, men det blir aldrig frågan om fjäskande från Jonssons håll, och heller aldrig om självgodhet från Lindqvists sida. Men författaren kan med all rätt vara stolt över vad han åstadkommit som intellektuell och konstnär.

För mig var det Lindqvist mest kända verk, "Utrota varenda jävel" från 1992, som fick mig att få upp ögonen för författaren när jag läste den i tjugofemårsåldern. Ja, mer än så, efter att ha läst även de föregående verken "Bänkpress" (1988) och "Ökendykarna" (1990) – som tillsammans utgör en trilogi (eller en tetralogi om man inkluderar "Nu dog du" från 1999) – blev jag en stor beundrare av författaren. Det finns en konstnärlig finess, originalitet och briljans i dessa verk som enligt min mening är ganska makalös.

Lindqvist och Jonssons samtal rör sig mycket kring form. Redan som ung ville Lindqvist odla och förnya essäformen. "Och det har jag gjort, hela mitt liv." Sant. "Det gemensamma för mina bästa böcker är att de ligger utanför genrerna. Ta 'Myten [om Wu Tao-Tzu]'. Det är inte en roman, inte en självbiografi, inte en reseskildring, inte litterär essä, inte, inte, inte. … Den ligger kort sagt utanför genrerna." Lindqvist beskriver hur han vill undvika att läsaren kopplar in "autopiloten" som annars sätter igång när man väl klassificerat en text.

Samtalen igenom är Lindqvist oerhört bra på att beskriva hur texter fungerar. Ytterst medveten om sin egen teknik. Han beskriver pedagogiskt hur han ofta försöker blanda olika typer av text "genom att låta poesin titta ut ur den ekonomiska analysen, genom att oförmedlat ställa intill varandra nutid och dåtid, privat och offentligt, så att drömmar flyter upp i sakprosan och barndomsminnen leder in i världslitteraturen. Läsaren ska aldrig vara säker på vad för sorts text hen läser." Orden utgör en adekvat beskrivning av det virtuoseri som "Utrota varenda jävel" är skriven med.

Ja, beundrar man redan Sven Lindqvist – som undertecknad – är "Sanningskonst" helt enkelt guld värd. En överraskande lyckad samtalsbok. Rakt igenom smart.