Rikard Wolff är död
”Rikard Wolff utstrålar värme, sångglädje och musikalisk kompetens, men det fanns också drag av spänning”, så skrev BLT:s recensent Jane Betts om Rikard Wolffs framträdande på Skärva herrgård den 2 augusti i år.
Det var meningen att han skulle återvända till Blekinge redan i september, för att spela på Karlshamn stadsteater med föreställningen ”Den sista föreställningen - Wolff sjunger Brel”. Kort före blev han tvungen att ställa in föreställningen med hänvisning till sin hälsa. I slutet av oktober skrev Dagens Nyheter att Rikard Wolff tvingats ställa in sin medverkan i Dramatens uppsättning av "Angels in America".
”Sen slutet av augusti har jag legat på sjukhus. Närmast ses vi i julkalendern. Längtar efter er. Kram och ha en fin helg.", skriver han i inlägget.
”Idag har vår älskade Rikard lugnt och stilla lämnat oss efter en lång kamp. All kärlek till er alla”, lyder ett inlägg på hans Instagram-konto.
Rikard Wolff kämpade i flera år mot den kroniska sjukdomen lungemfysem, som gjorde att han hade svårt att andas. Förra veckan berättade han på Instagram att han varit inlagd på sjukhus sedan augusti och under hösten har han därför tvingades ställa in flera av sina planerade uppdrag.
I december ses han i "Jakten på tidskristallen", årets julkalender i SVT. Eva Rydberg spelar huvudrollen och inspelningarna var första gången hon arbetade med Rikard Wolff.
– Jag blev väldigt ledsen att höra att Rikard inte klarade det. Man hoppades på det bästa, men han var väldigt illa däran när vi spelade in, men han klagade aldrig, säger Eva Rydberg till Sveriges Radios Ekot.
– Han hade en sådan underbar röst att man nästan glömde bort sina egna repliker när han pratade. En helt fantastisk skådespelare och jag tycker att det är jättesorglig det hela.
Många kollegor vänder sig nu till sociala medier för att uttrycka sin sorg efter beskedet.
"Alldeles för tidigt, vila i frid fine kompis, tack för dina vänliga ord, ditt stora hjärta och ditt sätt att nå ut", skriver komikern Özz Nujen på Twitter.
"Det blir så tomt, så tomt på svenska scener nu. Vila i frid, käraste Rikard Wolff. Och tack för allt du gav. På scen och utanför", twittrar journalisten och författaren Johan Hilton.
Året var 1992 då en skinnjackeklädd Rikard Wolff sprängde fram på sin Harley Davidson på bioduken i rollen som Zac i "Änglagård", med Helena Bergström som Fanny tätt bakom sig. Samma åktur tog honom rakt in i biopublikens hjärtan och det är nog just som den ständigt leende Zac som många kommer att minnas Wolff som skådespelare.
Men även om rollen i Colin Nutleys succéfilm blev Wolffs genombrott för den riktigt stora publiken, var det långt ifrån där hans karriär tog sin början. Då var han redan en man av teatern, där han bland annat uppmärksammats för sitt återkommande samarbete med regissören Rickard Günther. De två började arbeta tillsammans när Wolff gick på Teaterhögskolan i Malmö i slutet av 80-talet, och Wolffs titelroll examensproduktionen "Mefisto" blev mycket uppmärksammad. Genom åren arbetade Wolff på en lång rad av landets scener, såsom Dramaten, Stockholms och Göteborgs stadsteatrar, Vasateatern, Galeasen och Riksteatern.
Just mångsidigheten, att arbeta med såväl teater som film och tv, var kanske Wolffs främsta signum. Men även musiken hade en stor plats på hans cv och förstärkte bilden av hans versatila karriär. Han gjorde en lång rad musikaliska turnéer i hela landet, och den franska chansonen låg honom oerhört varmt om hjärtat.
Wolff skrev även egen musik och spelade in en rad egna skivor. 2001 fick han en Grammis för "Min allra största kärlek", och fyra år senare släpptes ett av hans mest populära album: "Pojken på månen". 2013 tävlade han i Melodifestivalen, med det Tomas Andersson Wij-skrivna bidraget "En förlorad sommar".
