Kultur

Onda döttrar i modernt Lear-drama

Bokrecension Artikeln publicerades
Edward St Aubyns roman lyfter fram det thrillerartade hos Shakespeare.
Foto: David Sandison
Edward St Aubyns roman lyfter fram det thrillerartade hos Shakespeare.

Patrick Melrose-författaren Edward St Aubyn har skapat en modern King Lear, en åldrande mediemogul som vill dra sig tillbaka. Romanen ”Dunbar” är njutbar, även om recensenten Ingrid Elam saknar äkta tragik.

Dunbar

Författare: Edward St Aubyn

Översättning: Erik Andersson

Förlag: Albert Bonniers

Edward St Aubyn är en författare som vet mycket om patriarkal makt och aristokratisk dekadens. Han är född i en av Englands äldsta adelssläkter och har i en serie självbiografiska romaner om Patrick Melrose skildrat eget lidande och överklassens intriger, sadism och övergrepp. Att han skulle ta på sig just King Lear i Hogarths serie moderna Shakespearetolkningar framstår som en självklarhet.

King Lear är en tragedi om förlust – och om den insikt den föder. Lear vill abdikera till förmån för den eller de av sina tre döttrar som älskar honom mest. Två av dem hatar men smickrar honom, den tredje älskar honom men kan inte ta till överord. Hon blir arvlös, de ondskefulla systrarna tar makten, intriger föder intriger, kungadömet faller sönder och Lear förlorar allt utom sin skuld.

Och insikten? Först när Lear förlorat makt och förstånd blir han vis och ser att han har låtit sig vilseföras av värdelös grannlåt, glimmande regalier och falskt smicker. Han har missbedömt sina döttrar och trott att han kan lämna ifrån sig makten men ha kvar dess symboler.

När romanen börjar har de två ondskefulla döttrarna redan tagit över och placerat sin far på psykiatrisk klinik.

St Aubyns Lear heter Henry Dunbar, en mediemogul som har velat dra sig tillbaka från sitt världsomspännande konsortium men kvarstå som ”icke arbetande styrelseordförande”, en omöjlig tanke, vanlig hos gamla män. När romanen börjar har de två ondskefulla döttrarna redan tagit över och placerat sin far på psykiatrisk klinik. Där har han sällskap med en alkoholiserad komiker från någon av de tevestationer konsortiet äger, motsvarigheten till Lears narr i förlagan.

Överhuvud håller St Aubyn fast vid Shakespeares persongalleri, även om han rationaliserat bort en bihandling och, förstås, uppgraderat alla till det postindustriella informationssamhällets toppnivå. Men de onda döttrarna är minst lika depraverade och mordiska som hos Shakespeare, svärsönerna lika benägna att förråda sina hustrur, och den goda dottern lika osjälviskt tillgiven.

Alla har fasta roller, de förändras inte, utan förblir sig själva med de egenskaper de representerar, precis som i Kung Lear. Det är bara Dunbar som kommer till insikt, som lodar sitt eget djup, hittar ett annat jag och blir varse sin egen belägenhet. I en av de vackraste scenerna irrar han förvirrad runt på heden och ser upp mot kvällshimlen där de bruna och röda molnen ”påminde honom om moderns sköldpaddsmönstrade kam som han brukade hålla upp mot lampljuset och stirra på i evighet”. Det var när han var liten, innan han och modern blev antagonister.

 

St Aubyns roman lyfter fram det thrillerartade hos Shakespeare

Det slags plötsliga minnen, som skimrar av vemod och samtidigt gör ont, är St Aubyn en mästare på att framkalla i Melrose-böckerna. Här är de sällsynta, vi lider för ett ögonblick med Dunbar, men romanen påminner oss genast och ofta om allt det onda han och hans företag har åstadkommit. ”Dunbar” är i mycket liten utsträckning en berättelse om känslor och själslig vånda, den satsar i stället på social och politisk satir. Det som hos Shakespeare är en kamp om feodal makt och arvsrätt omsätts till dysfunktionellt familjeliv, bristande affärsmoral och ren brottslighet. Och våldsscener som kan få även en garvad läsare att vilja blunda.

St Aubyns roman lyfter kort sagt fram det thrillerartade hos Shakespeare, det är högt tempo, och trots att slutet är givet skapar det rafflande förloppet förväntningar på att det kanske, kanske inte behöver gå så illa som det måste gå. Men jag kan sakna äkta tragik, stilla stunder då dårskapen slår över i sanning.

Ändå är ”Dunbar” en njutning att läsa. St Aubyn är en formuleringskonstnär med exakt gehör för sociolekter och vardagligt pladder, och i Erik Andersson har han fått den översättare han kräver. Dialogen har ofta en undertext som här, där den osäkra behandlingen av pronomen avslöjar en djupare identitetskris: ”Ja, jo, ingen var mäktigare än mig, eller jag, eller åtminstone mitt namn – grammatiken slinter litet för mig”. Och överallt tycker jag mig känna igen citat från olika Shakespearedramer, men medvetet berövade sin poesi, som för att påminna om att vår tid inte är poetisk.

fakta

Edward St Aubyn

Edward St Aubyn är en brittisk författare, född 1960. Han slog igenom med romanerna om Patrick Melrose, som utkom mellan 1992 och 2012 och som förenar självbiografiskt stoff med utstuderat litterär stil.

Bokens första mening: ”Inga mer piller, viskade Dunbar”

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.