“Monster” är ett nytt sätt att provocera på

I “Monster” får vi följa vägen dit. Hur Joakim Lundell blev Jockiboi och hur han sedan blev Joakim Lundell igen. Boken känns som ett försök att ta avstånd från monstret han framstått som, men känslan efter läsning är framförallt att detta är ytterligare ett sätt att provocera och få uppmärksamhet, synd nog.

Den första delen i boken som skildrar hans barndom är den som berör mest och den ger också en förklaring om varför han har sitt starka bekräftelsebehov. En psykiskt sjuk mamma, fosterhem och drogmissbruk. Här finns också en form av självanalys. Det är en skildring av en hård barndom men också av småstadens underklass och utanförskap och maktlöshet när man inte passar in i samhällets sociala mönster.

Flera grejer går författarna in onödigt djupt på. Som fenomenet “dagens runk” och det oerhört sexistiska “dagens ligg” som Joakim Lundell hade på sin blogg. I “Monster” ägnas ett helt kapitel åt att beskriva detta och hur många han låg med och det framgår mer som pinsamt skryt än något annat. Det rabblas siffror istället för känslor. Detsamma gäller också när han tar upp en annan känd bloggare. Att skriva i en bok att hon har kissat på sig, ljugit och stulit pengar, ser jag inte någon som helst poäng med. Målet verkar bara vara att provocera.

Vi får Joakim Lundells grisighet förklarad och jag tror att boken kan vara viktigt för unga män som har honom som förebild. Viktig för att de ska inse att det beror på psykiska problem om man beter sig som Joakim Lundell har gjort. Det är inte coolt, man mår inte bra och det är inte okej. Om någon lär sig av den här boken hur man inte ska bete sig, så har den en poäng, men jag tror att den och han skulle ha tjänat på att vänta några år så att Joakim “Jockiboi” Lundell fått ytterligare självinsikt.