Lugn och frustration i unga dikter om dubbelt liv

Polisen klassar förorten Tensta som ett särskilt utsatt område, med hög brottslighet. Samtidigt är det en miljö där tusentals barn och ungdomar växer upp. För dem är inte allt där odelat negativt.

”Arton år i Tensta

Vänner i varje trappuppgång

Ett hem i varje familj”

Strofen är hämtad från dikten ”Min sanning”, publicerad i Mona Monasars (f 1998) fina debutbok ”Modersmål”. Ett centralt tema är de villkor som en andra generationens invandrare möter i Sverige.

Hon skriver också om de svårigheter det ligger i att relatera till de egna föräldrarnas kultur och forna hemland, inte minst för att hon inte lärt sig det somaliska tungomål som de talar.

Språk och skönlitteratur är annars ett huvudintresse för den unga poeten. Det framskymtar i biografiska fragment, samt tydligt nog i det gedigna hantverk hon lärt sig behärska.

På en nivå handlar hennes texter om hur en ung kvinna skapar sin värld. Genom att formulera sin verklighet etablerar hon sig i den, via dikten.

Filosofiskt sett kretsar mycket kring identitetsfunderingar, ofta kring hudfärgens betydelse. Stundtals är känslan av främlingskap stark.

Frustrationen balanseras dock upp av ett märkligt avmätt lugn. Delvis har det med den väl avvägda stilen att göra. Dikterna har troligen slipats via muntlig framställning, för de lämpar sig väl för högläsning.