Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Kultur

Liffners roman förlorar energi

Eva-Marie Liffners nya roman ”Vem kan segla” handlar mer om människan än skeppsbyggaren Fredric Henric Chapman. Intressant, tycker vår recensent Thomas Kjellgren. Men han läser också en berättelse som gradvis tunnas ut och förlorar sin energi.
bokrecension • Publicerad 13 mars 2019 • Uppdaterad 9 april 2019
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Vem kan segla

Roman

Författare: Eva-Marie Liffner

Förlag: Natur & Kultur

Eva-Marie Liffners berättelser har rötter i både historisk fantasi och verklighet. Den näring hon hämtar därifrån har hon också, i en handfull romaner, använt till att förlänga allt det som kan upplevas som avgränsat i tid till att bli både tidlöst och allmängiltigt. Med människor som lever vidare rakt in i våra nutida upplevelsevärldar.

I den nya romanen ”Vem kan segla” är det Fredric Henric Chapman som står i centrum. Eller Fred Chapman som han oftast kallas här. Utan sitt senare ”af”. Liffner vill också teckna ett mer öppet porträtt än det som endast följer en karriärmässig utveckling och som kan skymma sikten för det mänskliga. De historiska detaljerna är faktiskt inte heller något automatiskt eftersträvansvärt: ”ja, den som vill veta exakt hur det gick till får läsa noga i historieböckerna”, som det står en bit in i berättelsen.

Annons

Särskilt i romanens inledande delar finns allt det som vi välkomnar och känner igen i Liffners prosa: ett språk som det både doftar och sjunger om. Med vars känselspröt hon effektivt kan suga upp varje nyans i de miljöer, och i de livsrörelser, som danar den unga människan Chapman. I blåshålet Göteborg eller i Londons råa, rödsotiga fuktighet.

I takt med Chapmans utveckling och kreativa livsvandring öppnas också berättelsen mot det samtida maktspelet kring kungen, krigen, makten, politiken och vardagslivet. De geografiska förflyttningarna tar oss till Sveaborgs fästning – där han möter sin livskamrat Lisen och inleder vänskapen med Carl August Ehrensvärd – och vidare till ett vardagsliv på Skärva Herrgård och i Karlskrona. Chapman hade ju fått Gustav III:s uppdrag att där bygga upp och utveckla rikets flotta. Hela tiden perforeras den historiska förankringen av oväntade och nästan mysteriösa händelser. Drömska tillstånd som effektivt gnager sig in i verklighetens ytor.

Efter hand utvecklar sig romanen alltmer till en sorts saga. En väv som sträcker sig genom tid och rum. Med två tidsplan som Liffner omväxlande öppnar: mellan den nyfiket prövande unge mannens gränslösa värld och den åldrande skeppsbyggarens krympande livsutrymme.

”Ändå är det som om berättelsen – ju längre den pågår – tunnas ut, fastnar i själva beskrivandet och förlorar sin energi.”

I Chapmans åldrande medvetande blir sömmen mellan den realistiska vakenheten och det fantasifulla drömmandet tunn och lätt att överskrida. Liffner följer dessa tillstånd med en spänstig språklig närvaro. Ändå är det som om berättelsen – ju längre den pågår – tunnas ut, fastnar i själva beskrivandet och förlorar sin energi. Det är inte ofta man upplever att Liffner försummar gestaltandet i sina romaner.

”Vem kan segla” har därför inte den komplexitet, och den gäckande och gåtfulla virtuositet, som präglade till exempel ”Imago” och ”Lacrimosa”. En läsvärd berättelse om en spännande människa – jo, visst är det så. Men i ljuset av de andra människor som hon så livfullt tecknat bilderna av så bleknar den här romanen. Kanske kommer den också, i ett längre jämförande perspektiv, att betecknas som en mellanbok i hennes produktion.

Mikael R KarlssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons