Kort sagt en briljant liten bok

Carson introducerades på svenska 2009 med ”Röd självbiografi”, en impulsiv och lärdomsmättad långdikt på prosa, om den självbespeglande hjälten Herakles och det röda monstret Geryon vars möten på en gång utspelar sig i den antika legendens och vår egen moderna, prosaiska värld. De säregna litterära motiven och metoderna befästes ytterligare i de följande titlarna ”Makens skönhet” (en prosalyrisk och förtätad betraktelse över ett kraschat parförhållande) och den fristående och språkligt än mer upplösta ”Röd doc”, uppföljaren till ”Röd självbiografi”. Dessutom har den avancerade litteratur- och språkvetenskapliga studien ”Det oförlorades ekonomi” nyligen kommit ut i handeln.

Med undantag för den sistnämnda, är samtliga böcker lysande översatta av Mara Lee, så även den nu utkomna och blott 60-sidiga lilla pärlan med den passande titeln ”Kort sagt” från 1992, en av Carsons första publikationer. I 45 kärnfulla, fyndiga och märkliga miniessäer eller prosadikter eller mikrobetraktelser skriver hon om allt mellan himmel och jord, till synes utan någon särskild ordning eller inbördes sammanhang. Till formen skiljer sig den här utgivningen av små sentenser och poetiska miniatyrer från tidigare titlar, medan det carsonska anslaget och hennes suveräna förmåga att seriekoppla associationer, kulturhistoriska blinkningar och lyriska förnimmelser är sig lika. Och detta vare sig hon högst flyktigt skriver ”Kort sagt om vart man ska resa”, ”Kort sagt om Brigitte Bardot”, ”Kort sagt om att gå baklänges” eller ”Kort sagt om sanningen som erhålls från drömmar”.

Redan den första textens (”Kort sagt om Homo sapiens”) inledande rader ger en vink om hennes språkliga och intellektuella snille, hennes fritt flygande och expanderande tankeförbindelser, här med en nästan rörande slutkläm: ”Med små hack förde Cromagnonmänniskan protokoll över månfaserna på handtagen till sina redskap, tänkte på henne medan han arbetade.” I den här bilden trälar vår föregående människosläkting alltså vidare i livet, medan han likt ett storasyskon drömskt tänker på det väntade lilla nya människobarnet. En typisk Carson-vision. Att citerade lilla mening utgör hälften av texten som helhet säger också en del om hennes fäbless för formmässig koncentration.

Men bakom hennes sofistikerat höglitterära utgjutelser lurar ständigt skojarens och bedragarens lustfyllda upptåg i språket och i dess oändliga möjligheter till transformation, bländverk och manipulation. Detta gäller hennes litterära produktion i stort, och sticker effektivt hål på allt som riskerar att bli för uppblåst och teoretiskt. Utan denna drastiska och uppsluppna självdistans hade texterna snabbt reducerats till blott och bart inkrökt begrundan och akademiskt sval behärskning. Inte ens när hon i ett par av minitexterna i förefintlig bok tangerar sitt professionella ämne, antikens värld, kan hon lyckligtvis helt avstå från att ikläda sig den okynniga språkmagikerns livfulla gestalt. I ”Kort sagt om Ovidius”, till exempel, låter hon inledningsvis den romerske skalden inta sin kvällsvard medan ”månen driver genom svarta gator” – bara för att meningen därpå anakronistiskt upplysa oss om att hans radio står på golvet. ”Dess lysande gröna stationsskala larmar mjukt.” ”Kort sagt” är kort sagt en i all sin ögonblickliga natur och skenbara enkelhet en briljant liten bok, att snabbläsa, förundras över, skratta åt, försvinna i, lägga ifrån sig och genast plocka upp och bläddra i igen.

Favorittexten? Utan tvekan ”Kort sagt om boende” med följande oemotståndliga upptakt: ”En sak man kan göra om man inte har något hus. Ha på sig flera hattar – kanske tre, fyra. I händelse av regn eller snö, ska de(n) avlägsnas som blivit blöt(a).” Prosapoesins svar på Bröderna Marx!