Kultur

Hur klarar sig Roslund på egen hand? Utmärkt!

bokrecension Artikeln publicerades
Anders Roslund är aktuell med nya boken ”Jamåhonleva”.
Foto: Emil Eiman Roslund
Anders Roslund är aktuell med nya boken ”Jamåhonleva”.

Sju böcker skrev Anders Roslund med parhästen Börge Hellström, sen blev det två med Stefan Thunberg. ”Jamåhonleva” har han skrivet själv och det funkar lika bra det, menar recensent Per-Axel Svensson.

Jamåhonleva

Kriminalroman

Författare: Anders Roslund

Förlag: Albert Bonniers

Anders Roslund är självklart en tungviktare inom svensk kriminallitteratur. Från början journalist på SVT, han startade bland annat Kulturnyheterna, sedan litterär parhäst med både Börge Hellström och Stefan Thunberg ... nu ensamvarg och återigen soloartist med ”Jamåhonleva”. Sju romaner med Hellström. Två med Thunberg. Thunberg som för övrigt är son till Carl Thunberg, Militärligans ledare, 1990-talets kanske största kriminalsnackis! Spännande.

Hur gör man när man skriver böcker ihop?

Vartannat kapitel...varannan rad, eller vad? Det mest kända (och nog mest framgångsrika exemplet på parskrivning) är sannolikt Per Wahlöös och Maj Sjöwalls tio romaner med Martin Beck i huvudrollen. Hur de gick till väga vet vi inte, en ännu olöst kriminalgåta.

När Börge Hellström går bort 2017 ljuter självklart författarduon Roslund/Hellström också döden.

Hur klarar sig då Roslund på egen hand? Utmärkt, skulle jag vilja säga. ”Jamåhonleva” är en mycket bra krim, där återigen kriminalkommissarie Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann tillåts briljera. Temat den här gången är det numera ständigt aktuella gäng- och gatuvåldet. Sweden going down, typ.

Roslund är översatt till över 30 språk. Såld till Hollywood. Ewert Grens ska spelas av Joel Kinnaman. Inget att förvånas över. Kan bli hur bra som helst. Danska ”The Killing” (”Brottet”, i original) senast var en triumf. Det här kan bli ännu bättre.

”Jamåhonleva” inleds med en kolsvart interiör. Snart femåriga Zena vill egentligen bara tända fem ljus på födelsedagstårtan, men tvingas i ett slags chocktillstånd gå runt i lägenheten där hennes mor, far och två syskon finns mördade. Grens och Hoffmann vill ha en lugn dag på jobbet – nej, nej... inte i dag. Vilket intro! Svartare än Ellroy. Borde inte gå.

När Zena vuxit upp och polisen ännu inte lyckats fånga mördaren ger hon sig själv ut på mördarjakt och... nej för tusan, jag kan inte säga mer nu. Nesbø på svenska. Riktigt jäkla tungt.

Läs själva & njut.

Och så finalen – en grande, grande finale!

Den enda invändningen vore väl att Roslund, som så många andra numera, uppenbart skriver för filmen/HBO-serien. Men gör det något? Populärkulturen är med och påverkar världen. Man får nog gilla läget. Schopenhauer kallade dagstidningen för historiens sekundvisare. I så fall borde väl en välskriven samtidskrim åtminstone få kallas ditots minutvisare...?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.