Geir Gulliksen fortsätter utforska otroheten
Geir Gulliksen slog igenom stort i Sverige 2016 med ”Berättelse om ett äktenskap”, som handlade om ett sönderfallande äktenskap berättad ur den lämnade mannens blick. Den nya romanen ”Se på oss nu” undersöker också mannen och kvinnan i äktenskapet och hur relationer uppstår för att sedan gå sönder. Förvånansvärt enkelt, blir svaret ännu en gång.
”I början är han inte alls intresserad av att inleda en relation, men han är nyfiken.”
Huvudpersonen i ”Se på oss nu” Hans Kaasajordet är 50 år och lyckligt gift. Han har tidigare lämnat en relation och ett barn för att skapa ett nytt äktenskapligt liv med Ingunn, fått ett barn med henne också. Men ändå dras han till den betydligt yngre nyblivna mamman Harriet på en bröllopsfest. I början är han inte alls intresserad av att inleda en relation, men han är nyfiken. Hon verkar ju villig, så varför inte passa på. Det är egentligen inget fel på det han har, bara lite vardagstrist sådär och så kommer något nytt, man får syn på sig själv ur en annan människas blick, blir lite mer spännande. Hans har en samtida norsk fiktiv parallell-make i Nina Lykkes rosade roman ”Nej och åter nej”. För liksom Nina Lykkes karaktär Jan, ser inte heller Hans relationen som ett problem: man kan väl både ha fru och älskarinna och inte borde väl hustrun misstycka om det leder till att man blir en bättre och gladare make?
Geir Gulliksen skriver fram berättelsen i ”Se på oss nu” genom att låta både Hans, men även den bedragna hustrun Ingunn, få egna röster och låta dem resonera kring sina egna känslor och handlingar, helt utan ett förskönande överjagets censur. Jag tycker så mycket om Geir Gulliksens förmåga att inte värja för det fula i människan och jag känner mig fullständigt nedkladdad av intimitet när jag läser, för det är så fantastiskt bra och så smärtsamt fult och ärligt skildrat. Gulliksen låter människorna i ”Se på oss nu” leva inuti sin egen lilla känslobubbla; en egocentriskhet utan medkänsla, och hur man inför sig själv rättfärdigar handlingar som inte är moraliskt försvarbara, eller helt enkelt bara aningslöst låter bli att se konsekvenserna av.
”Det är fullständigt känslomässigt utmattande att läsa Geir Gulliksens nya roman ”Se på oss nu”.”
Det är också listigt av Geir Gulliksen att låta Hans Kaasajordet arbeta på en PR-byrå som hjälper bland annat politiker med att skapa nya mediebilder av sig själva. Ja, denna självupptagenhet finns även som tema här: att ge sig själv en uppdaterad image genom kanske lite nya kläder, ett nytt budskap, eller varför inte en ny relation?
Det är fullständigt känslomässigt utmattande att läsa Geir Gulliksens nya roman ”Se på oss nu”. Är det sådana här vi blivit, den privilegierade moderna relationsmänniskan, tänker jag gång på gång, medan jag slukläser sida efter sida. Det är som att alla personer i ”Se på oss nu” liksom flyter utanpå sina egna spegelbilder, fullt upptagna av de egna känslorna, utan att reflektera över andras. Och med vilken lätthet man kan gå vidare till nästa famn, vilken som helst, bara för att slippa vara ensam, som Hans Kaasajordet också formulerar det mot slutet. Och det är då det blir riktigt smärtsamt. Ingen vill vara ensam. Men då behöver vi nog sluta titta oss i spegeln hela tiden.
