Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Kultur

Dikterna tecknar en fars sista tid i livet

Bokrecension • Publicerad 20 april 2019
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

En utraderingens poesi. Naima Chahboun har läst David Zimmermans ”Ljus och strålning”.

Ljus och strålning

Lyrik

Författare: David Zimmerman

Förlag: Albert Bonniers

Annons

Poeten och litteraturkritikern David Zimmerman är född 1993 och bosatt i Malmö. 2017 gav det lilla förlaget Anti ut hans hyllade diktsvit ”Mal”, och när han nu bokdebuterar är det med Sveriges största förlag, Albert Bonniers, i ryggen.

”Ljus och strålning” tecknar en fars sista tid livet. Dikternas lågmält förtätade rader skildrar sjukdomsförloppet från tidig vår till sensommar, låter oss ana dess verkningar i fadern och diktjaget. Jag skriver ”ana” eftersom Zimmermans dikt undviker preciseringar till förmån för det vaga och obestämda. Istället för ”min far” finns här ”en far”, istället för persongalleri och repliker ”någon” som ”säger något.”

”Fågel, vatten, blomma, träd, det dubbeltydiga ”kärl”, flyttas runt, inte förstrött utan med ett koncentrerat allvar som gränsar till det pretentiösa.”

Mer eller mindre tomma symboler återkommer gång på gång i nya sammanhang: Fågel, vatten, blomma, träd, det dubbeltydiga ”kärl”, flyttas runt, inte förstrött utan med ett koncentrerat allvar som gränsar till det pretentiösa. Det finns något oåtkomligt i det generella anspråket, en flyktighet som jag först uppfattar som koketterande men som jag efterhand kommer att läsa som en träffande gestaltning av omöjligheten att leva här och nu när all energi riktas mot den utgång som är på förhand given – omöjligheten att leva med vetskapen om döden.

Zimmermans vana att låta en utsaga negeras av den efterkommande skapar ett slags utraderingens poesi, där orden sakta och metodiskt töms på innehåll. Det är en kuslig bok, inte minst för att den far som porträtteras förblir ansiktslös, anonym. Fadern blir sin död, negeras i en dikt som försvinner ur minnet så fort jag slår igen pärmarna, samtidigt som stämningen den skapat dröjer kvar i mig långt efteråt.

Naima ChahbounSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons