Björn Runeborgs noveller skildrar socialdemokratin från förr
Medlemmar ur familjen Skymning ramar in Björn Runeborgs nya bok, "Socialdemokratiska noveller". I skenet av såväl den ideologiska förvirringen som opinionssiffrorna får namnet sägas vara välvalt. Skymning råder över socialdemokratin, kanske hela arbetarrörelsen.
Annat var det förr? Förhållandevis osentimentalt och nostalgibefriat söker Runeborg mellan (S)kymningarna ringa in tankefigurerna och smärtpunkterna hos några av de historiskt mest betydande. Där är den unga kavata Kata Dahlström, professorsdottern som vill verkligheten och skänker ordet risgryn en positiv klang. Där är en Olof Palme on the road i USA. Och en sista spårvagnsfärd med Per Albin Hansson, där landsfadern (vilken tror sig äga monopol på uttolkningen av folkets önskningar) gör upp med antagonister både från höger och vänster. Det är inte alls dumt, fiktion mot en friktion och faktabotten. Luktar skrivbordskonstruktion ibland, men det idéburna stoffet går inte att vifta bort.
Litterärt når Runeborg (född 1937) längst när han nalkas inte bara Tage Erlander utan även dennes blivande hustru Aina; ett märkligt drömspel med sceniska utsikter. Samma gäller den forne fackligt aktive trädgårdsarbetaren och finansministern Gunnar Strängs möte med Kungen på Sofiero, bland rosor och jobbare i den vackraste av trädgårdar.
