Apokalypsen är här – men vi kan avvärja det värsta

"Jag vill inte att ni ska vara hoppfulla, jag vill att ni ska råka i panik.... " sa Greta Thunberg till ledarna för världens mäktigaste länder som hade samlats i Davos, Schweiz i januari.

I en intervju med Guardian säger Wallace-Wells att han är en stor beundrare av Greta Thunberg. Hon får ofta höra av snälla farbröder politiker och andra att man inte kommer någon vart med att ropa varg. Men ibland gör man det. Och ibland är det enda sättet, anser både hon och Wallace-Wells.

För vi vaknar inte så lätt. Visst, vi lyssnar på klimatvarningarna, men bara med ena örat.

10 juli 2017 publicerade Wallace-Wells i veckotidskriften New York Magazine en lång artikel: "The Uninhabitable Earth" som väckte våldsam debatt och slog rekord i läsarsiffror. Nu har den kommit i utvidgad form som bok.

Först går författaren i tolv kapitel igenom "kaosets element" ett och ett – hetta, hunger, farsoter...

Vi måste räkna med att dessa i en allt varmare värld kommer i "kaskader", flera samtidigt.

Bokens andra avdelning, "Klimatkalejdoskopet", tar upp viktiga aspekter av situationen som att vi har svårt att i kulturen ge uttryck för klimatsituationen som delvis övergår vår fattningsförmåga. Hoppet om tekniska lösningar urartar ibland till "blind tillit". Det eviga tillväxttänkandets sammanbrott väntar. Vad kommer efter?

Kapitlet "Etik vid jordens undergång" är det som skrämmer mig mest: Hur påverkar det allt värre läget själva vår mänsklighet?

Vad kan göras? Författaren bara snuddar vid det, det är inte vad boken handlar om. Men vi har kanske en chans genom en total mobilisering liknande den vid andra världskriget.

Wallace-Wells har samlat ett imponerande material både genom läsning och intervjuer med forskare och miljöfolk. Han har en rapp reportagestil. Men ibland ger han sig inte tid att förklara sammanhang tillräckligt, utan rafsar över dem i några meningar, så att de blir svåra att förstå eller berör dem alltför flyktigt. Koldioxiden vi släpper ut förblir i atmosfären i "decennier", skriver han. Det är värre; enligt FN:s klimatpanel har 80% tagits upp av havet efter några århundraden, resten kan stanna i atmosfären i upp till årtusenden. - Den ödesdigra frågan om mänsklig styrning av klimatet, "geoengineering", liksom kärnkraftens framtid snuddar han bara vid.

Översättaren har fått fram Wallace-Wells stil bra, men ordvalet är inte sällan underligt eller felaktigt: "kolslask" istället för "kolsänka" är bara ett exempel.

Boken verkar ha forcerats fram. Den hade varit värd att få klarna, för dess budskap är livsviktigt för oss och våra barn: Begrip att apokalypsen är här, men än kan vi avvärja det värsta.