Kultur o Nöje

Pruttig galenskap med Sune

Karlskrona Artikeln publicerades
Det var urpremiär och Sverigepremiär för ”Sunes Jul" i Karlskrona på fredagskvällen. Runt 550 personer kom för att se vad som sannolikt blir vinterns stora familjeföreställning.
Foto:
Carl Sjögren spelade Sune i premiären av ”Sunes jul”. Han delar huvudrollen med Adam Gutniak under turnén.
Foto:
Sandra Caménisch som mystisk gäst hos familjen Andersson.
Foto:
”Sunes jul” är en rakt igenom mer stabil och genomarbetad föreställning än föregångaren ”Sune - Kaos i fredagsmyset”.
Foto:
Pernilla Wahlgren och Hanna Hedlund.
Foto:
Akrobatiska konster i ”Sunes jul”.
Foto:

Julen är här.

I alla fall hos familjen Andersson.

Sverigepremiären i Karlskrona av ”Sunes Jul” blev den skratt- och pruttfest publiken hade hoppats på.

Sunes jul

Var & när: Turnépremiär 17/11 på Konserthusteatern, Karlskrona

Regi: Morgan Alling

Manus: Morgan Alling & Sören & Anders

Scenografi: Thomas Sjöstedt

scen: Morgan Alling, Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund, Måns Nathanaelson, Göran Gillinger, Carl Sjögren, Felicia Cedergren med flera.

Lika bra att skyffla in julskinka och Janssons frestelse i den glödheta ugnen direkt.

Manuset till den här familjeföreställningen lär aldrig vinna tunga kulturpriser. För det handlar om, precis som i "Sune - Kaos i fredagsmyset”, trams och galenskap i kubik.

Samt lillebrorsan Håkans numera patenterade pruttbus. Många blir det. Publiken kissar på sig av glädje, även om denna känsla inte är statistiskt säkerställd.

Alla som såg den senaste föreställningen känner igen sig. Den enda nykomlingen är Carl Sjögren, som med begåvad träffsäkerhet spelar en ständigt kärlekskrank och kelsugen Sune. Pernilla Wahlgren är mamma Karin och Morgan Alling är pappa Rudolf, igen. Något som glädjer Karlskronapubliken. Göran Gillinger fick ju göra ett akut inhopp som Rudolf senast.

Nu är Gillinger kusinen som drömmer om det perfekta buset. Hans inledande monolog är en svindlande historia om (...trumvirvel...) ett pruttande lamadjur och en färd ner till havets botten och upp i rymden. Eller något i den stilen, men fråga inte, snälla. Jag orkar inte.

Men kan avslöja att det handlar om en berättarteknisk triumf i all sin vimmelkantiga galenskap.

De musikaliska insatserna är föreställningens stora behållning och Pernilla Wahlgren lyckas till och med pricka in ”Piccadilly Circus” av bara farten.

Överlag är ”Sunes Jul” både snyggare och mer genomarbetad än föregångaren, som ofta kändes slarvig och forcerad.

Humorn är rappare, tempot är på rätt sida stressnivå och historien känns tryggare.

För det handlar ju om julen. Och då blir till och med Rudolfs chef, han som hatar tomtar och familjemys, omvänd. Även om det krävs en dryck förvandlar honom till en tupp, apa och - om jag kan läsa mina anteckningar korrekt - ”någon form av krälande kattdjur”.

Tro vad ni vill, men Måns Nathanaelson behärskar komediscener som få andra numera.