Kultur o Nöje

Martinsons profetia förstärks på operan

MALMÖ ,
Foto:
En sak har behållits från 1959 års uppsättning av ”Aniara”. Nämligen piloten Isagels dans.
Foto:
Scenen är formad som ett rymdskepps för, där bilder projiceras. Här visas en scen där Alexandra Buchel sjunger vokaliser, det vill säga utan musik.
Foto:
Regissören Stefan Johansson är koncenterad under genomdraget av föreställningen.
Foto:
Daniel Hällström sjunger rollen som Mimaroben, den som sköter om Miman.
Foto:
”Jag har drömt om att få spela i 'Aniara' sen jag var liten”, berättar sopranen Alexandra Buchel för BLT.
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

De sista 8000 människorna ser i bedrövelse från goldondern ”Aniara” hur jorden förstörelse är ett faktum. Även om de skulle kunna få rymdskeppet på kurs igen kan de aldrig återvända. I operan ”Aniara” är naturkatastrofen och den fullständiga hjälplösheten ett tidigt och alldeles uppenbart faktum.

Artikeln publicerades 28 april 2017.

Det är en dryg vecka kvar till premiär. Ensemblen är halvvägs igenom det första mask- och kostymgenomdraget, och koncentrationen är hög. Snart släcks salongen ner och ljuset tänds på scenen. Pianisten tar sina första toner efter direktiv från dirigenten. De två är för övrigt de enda som är på plats i orkesterdiket i dag, som i övrigt ekar tomt. Daniel Hällström, som sjunger rollen som Mimaroben, kliver ut på scenen och startar den andra akten genom att förklara att Miman inte längre orkar leva efter jordens förstörelse.

En timme senare är det klart, och de vanliga repetitionerna fortsätter. Föreställningen känns modern, aktuell i och med miljöhotet, och det är nästan svårt att inte förundras över de tankar som dyker upp i huvudet - för vad är det egentligen vi gör med jorden i dag? Är det som ”Aniara” det kommer att sluta en dag även för oss?

Samma reflektioner har även regissören Stefan Johansson i huvudet.

– Vi hade många skäl att sätta upp ”Aniara” igen, men viktigast var att vi tycker att den berättar något annat i dag. Förr var det väldigt fokus på det här med rymden, och när det gällde jorden och dess förintelse så var det fokus på kärnvapen. Det har visserligen kommit tillbaka igen, men annars är det snarare den långsamma naturförstörelsen som folk mer och mer nu ifrågasätter, vilket gör att den delen är mycket starkare nu. Så jag tänkte med detsamma att vi inte skulle satsa på rymden i den här uppsättningen, ”Startrek” och ”Stjärnornas krig” har redan gjort att vi vet hur det ser ut, så det är mycket mer spännande att lyfta fram det som kören sjunger om, miljöförstörelsen, berättar han.

Som tolvåring såg han genrepet inför föreställningens urpremiär 1959 i Stockholm. Då var ”Aniara ” en sensationell uppsättning med höga förväntningar.

– Det var en stark upplevelse att se den, framför allt eftersom jag tyckte att de vuxna i publiken inte verkade haja det ekologiska perspektivet, som man kallar det i dag. För hade man haft öronen öppna så hade folk precis börjat tala om strålning och kärnvapen och hade börjat få en medvetenhet kring miljöförstöring.

Men efter den första akten hade spelats, direkt efter att tonsättaren Karl-Birger Blomdahl sagt "Xinombra”, blev det alldeles tyst i salongen den där marsdagen 1959. Inga applåder hördes.

– Precis när folk börjat resa på sig så hör jag en medelålders dam vid min sida som säger; ”ja, det här var ju inte så roligt”. jag minns precis vad jag tänkte just då, ska vuxna människor ensamma få ha inflytande på det som händer med allting kring världen? Jag blev så chockerad.

Efter den andra akten blev det ett kolosalt jubel, men Stefan Johansson höll kvar i sin tanke. I sitt regiarbete har han därför lagt stort fokus på att lyfta fram kören, Aniaras huvudroller, som spelar besättning och passagerare ombord. Under repetitionerna lägger han vikt vid att få fram reaktionerna, och ber samtliga 38 i ensemblen att använda mer desperata rörelser.

– Hur hanterar människor en paniksituation? Vi måste kunna visa det för publiken, säger han innan han ber dem att spela scenen igen.

Tillsammans med kören, orkestern och solisterna kräver ”Aniara en ordentlig mängd folk på scenen varje kväll. I runda slängar hamnar siffran på omkring 120 personer, berättar pressansvarige Torgny Nilsson. Utöver det finns inspicienter, scenarbetare och annat som krävs för att en föreställning ska fungera.

– Det är väldigt roligt att göra en sådan här kulturhistoriskt intressant och dessutom lokal föreställning. Det är bara vi offentligt stödda teatrar som kan göra det som det ska göras, säger han.

Att ”Aniara” är en opera skapad i Sverige, och dessutom härstammar från södra Sverige har inte undgått någon i ensemblen. Det är helt enkelt en ynnest att få spela i den, menar Daniel Hällström, som vi träffar en stund efter genomdraget är färdigt. Hans karaktär, Mimaroben, är den som sköter superdatorn Miman i ”Aniara”. en svårsjungen roll med ett brett register som kräver mycket övning. Att få vara med i uppsättningen av ”Aniara” är för honom en rolig utmaning, men också en upplevelse.

– Alla inom opera känner till ”Aniara”, men väldigt få har gjort den. Den finns i ett slags undermedvetande hos alla operasångare, berättar han.

Frågan om aktualitet har även dykt upp hos honom.

– Jag tycker att den är det, absolut. Och där har vår regissör valt att göra den ännu mer aktuell. Då var det innan man landat på månen, men nu är vi vana vid det. Rymden är inte det primära längre, men vi har fått en större medvetenhet kring det här hur vi egentligen tar hand om vår jord. Varför flyr de med Aniara? Jo, för att vi har förstört planeten, säger han.

I sminklogen hittar vi Alexandra Büchel som får hjälp att ta bort sitt smink och peruk. Efteråt går vi ner till hennes egen loge där hon stolt visar upp sitt exemplar av operans originalmanus från 1959. Hon beskriver sin roll som den blinda poetissan som hennes drömroll.

– Jag fick skivan när jag var i tonåren och har älskat stycket sedan dess. Och sen fick jag noterna av pappa, så de har legat och väntat på mig för detta. När folk har frågat mig om mina drömroller så har poetissan alltid legat nära till hands.

Så vem är den blinda poetissan? Enligt ett manus som Martinson använde när han satt med på en första repetition ska hon ha skapat visst huvudbry hos författaren. Anledningen? Poetissan sjunger nämligen texter av Edith Södergran.

– De har sprängt in det i Martinsons texter, och jag vet inte hur öppna de var med att de hade gjort det, för Martinson ska ha blivit väldigt chockad, berättar Alexandra.

Han ska dock ha blivit väldigt nöjd med beslutet i efterhand.

Det är dags för Alexandra Büchel att få ledigt några timmar innan repetitionerna återigen drar i gång framåt kvällen. Stefan Johansson menar att han är nöjd med det första genomdraget, men att det fortfarande är mycket kvar att göra. Det är det som tiden ska ägnas åt nu, veckan innan premiär.

Föreställningen spelas därefter från och med den 6 maj (Harry Martinsons födelsedag) och en månad framåt på Malmö opera.

Fakta

Operan ”Aniara”

Dess fullständiga titel är ”Aniara - En revy om människan i tid och rum”

”Aniara” är en kortopera på endast två akter, som är en timme vardera. Musiken är skriven av Karl-Birger Blomdahl med libretto av Erik Lindegren efter Jämshögsförfattaren Harry Martinsons versepos ”Aniara”.

Berättelsen Aniara utspelar sig på goldondern, eller rymdskeppet, Aniara, som transporterar 8000 människor från jorden till Mars, eftersom jorden är skadad av kärnvapenkrig och miljöförstöring. Tyvärr råkar det väldiga skeppet hamna ur kurs och besättningen förlorar styrningen, vilket resulterar i att skeppet fortsätter in i det okända, utan möjlighet att rätta till kursen. Berättelsen kretsar kring passagerarnas reaktion över vad som hänt, och insikten att ingen räddning är möjlig.

Operavarianten hade premiär den 31 maj 1959, tre år efter Martinson släppte boken. Året därefter sändes den på tv i teaterversion. Har också satts upp på Göteborgsoperan 1994. Malmö operas variant som nu har premiär är den första på Malmö opera som görs med den egna ensemblen.

Premiären blir den 6 maj i år, på Harry Martinsons födelsedag.

Visa mer...