Kultur o Nöje

Imponerande och absurda kortisar

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Karlshamnsförfattaren Mårten Dahlrot debuterade i april med sin första novell på e-boksförlaget Danje. Tio noveller har sedan släppts kontinuerligt under våren och sommaren.
Foto:Lena Ehring
Karlshamnsförfattaren Mårten Dahlrot debuterade i april med sin första novell på e-boksförlaget Danje. Tio noveller har sedan släppts kontinuerligt under våren och sommaren.

Om detta vore en novell av Karlshamnsförfattaren Mårten Dahlrot hade ni som läser inte sett på texten och textens jag på samma sätt i slutet som ni gör nu.

Dahlrotnovellerna

Titlar: ”Genom fönstret”, ”boet”, ”Evolution”, ”I ett hus vid skogens slut”, ”Att

döda flugor”, ”Tidsmaskin”, ”Marulk”, ”Bobo är här!”, ”Ormen” och ”En våning upp”.

Författare: Mårten Dahlrot

Förlag: Danje

Det absurda slår hos Mårten Dahlrot plötsligt ner i det vardagliga, först bara en droppe, som: ”Helgen hade varit totalt fuckad men ärligt talat såg det för jävligt ut redan innan. Disk och damm och gammal mat på golvet och sånt. Och sen hittade Finken på den där sjuka grejen med ursoppan” (från ”Evolution”). När man läst klart har hela ens världsbild fuktskadats. ”Flera av dem ville minnas att de redan då – när lektorn placerade sig bakom pulpeten – hade drabbats av en vag känsla av olust, en obehaglig aning om att någonting inte var som det skulle”, skriver Dahlrot om eleverna i en universitetssal i ”Ormen” och det ringar in hur hans noveller fungerar.

Det kan kännas lite ”konstig-men-talangfull-kille-på-estetlinjen” att alltid söka det märkliga och skruvade. Och lika gymnasiala är de många penisreferenserna (märkbara i tre av de tio noveller som släppts sedan i våras). Men Dahlrot är förlåten för att han detaljsäkert under läsningens gång får en att känna att det är något som inte stämmer trots att vi känner igen miljön. För varför ägnas det banala annars så mycket uppmärksamhet?

Man ömsom skrattar, ömsom skräms av det märkliga, trots att novellerna bara är 15–20 sidor långa. Dahlrots korta stories tar ett rejält skutt från diskbänken med sikte på David Lynch vidunderliga universum men landar snarare närmre Hans Gunnarssons novellsamling ”Februari”. Mariana Enríquez ”Det vi förlorade i elden” är en argentinsk kusin.

Bäst är ”Genom fönstret” som understryker att perspektivet oftast är betraktarens, en blinkning till Hitchcocks ”Fönstret åt gården” – och samtidigt en metafor för författarsjälen. Den som ser. Och återger.

På sistone har det kommit fler experiment med korta bokformat. Jag tror på det. E-bokssinglar, eller vad vi ska kalla dem, är lättare att passa in i väntan på en maskin tvätt. För vissa genrer, som just spänning, tror jag till och med att det korta formatet kan fungera bättre. Där böcker stundtals släpper på spänningen för den obligatoriska utfyllnaden (poliskommissariens ”struliga privatliv”, snark…) kan en kort novell bara tuta på. Koncentratet späds inte med fyra delar vatten.

Dahlrots täta små alster passar utmärkt som e-bokssinglar och det är uppfriskande att fler utforskar formatet. Men traditionalisten i mig skulle ändå önska att ett större förlag upptäckte honom och satte ihop en samling. Kvaliteten finns utan tvekan där.

Fakta

Mårten Dahlrot

Ålder: 35 år.

Bor: I Skurup.

Bakgrund: Kommer från Karlshamn, har bland annat skrivit manuset till Teatersmedjan sommarföreställning ”Spånor i manegen” för ett antal år sedan, samt till Folkhögskolan i Bräkne-hoby kring 2004. Är utbildad manusförfattare på folkhögskolan i Biskops-arnö.

Visa mer...