Kultur o Nöje

En guldgruvare för släktforskare

Kultur o Nöje ,
Ylva Silverbern har lagt ner 18 år på att skriva boken om Alltidhult.
Foto:

Med oerhörd noggrannhet har Ylva Silverbern dokumenterat Alltidhult sedan 1600-talet. Jane Betts läser med stort intresse om släkterna som lade grunden till byn.

Alltidhult - i Jämshögs socken

En Blekingebygd under 300 år

Författare: Ylva Silverbern

Tryckt: Mixi Print Olofström 2017

Artikeln publicerades 13 september 2017.

Ylva Silverbern måste ha lagt ner ett gigantiskt arbete på att berätta historien om den lilla byn Alltidhult vid sjön Raslången i västra Blekinge. Byn har mest blivit känd för sin anknytning till Nobelpristagaren Harry Martinson. Flera av de gårdar där han var inhyst som fattighjon ligger i trakten.

Idén uppstod när Silverbern fick veta att den gård som hon och hennes man köpt i trakten var från 1600-talet. Nyfikenheten var väckt.

När man läser den mäktiga boken på 400 sidor kan man ana hur Ylva Silverbern har dragits med när hon forskat i husförhörslängder, släktföreningar, fastighetsbeteckningar och arkiv.

Hon inleder med att placera trakten i den dansk-svenska historien. I denna gamla snapphanebygd finns mycket att berätta. Den förste namngivne Alltidhultsbon hittar hon i Birckefallda Hansen, registrerad som skattskyldig på orten år 1612.

Avsnitten om snapphanarna är spännande och man häpnar över hur mycket personhistorik och detaljer som författaren har funnit även i dessa mycket gamla dokument.

Boken handlar inte enbart om de privata ägandeförhållandet utan också om det svenska skolväsendet under 300 år, skiftesreformerna, olika näringar, bostadsförhållanden med mera.

Silverbern följer de dominerande släkterna i Alltidhult med giftemål, antal barn, dop, dödsfall, och arvsskiften. 

Man baxnar över antalet barn, också över snabba giftemål när den ena eller andra parten i ett  äktenskap - i regel kvinnan - gått bort tidigt. Intressant att läsa de instoppade vittnesskildringarna.

Trots att jag ibland drunknar i släktlängderna läser jag inte utan intresse de olika familjernas historia. Kanske för att författaren klarar att berätta levande och medryckande om sina människor, detta trots att många öden är likartade. Silverbern slutar sin bok runt 1930, men kan inte låta bli att ge en kort summering av vad som händer sen.

Lite väl mycket dokumentation blir det dock för den vanliga läsaren med redovisning av Dorothea Klugs och Olof Westerströms alla barn och deras arvingar generationer framåt. Jag inser att de varit grunden till befolkningen i hela byn. Men lite mindre detaljer - till exempel vem som är dopvittne et cetera - hade varit att föredra, åtminstone för den som inte har sin släkt i trakten.

Ylva Silverbern är arkitekt och ekonom. Hon bor i Alltidhult sedan 1998 och driver företaget Rotfast med inriktning på kulturhistoria och släktforskning. Hon har också varit drivande för det kulturella evenemanget Nässelfrossa i Olofström.

Oavsett kritiken ovan - en doktorsavhandling kunde inte vara bättre och mer noggrant skriven än denna bok om Alltidhult. Skönt också att notapparaten är längst ner på sidan och inte i fotnötter längst bak i boken. 

För den som släktforskar eller bor i Alltidhult måste boken bli en riktig guldgruva.