Kultur & Nöje

Ulf Lundell: nyutgåva av ”Jack”

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Kärlek och uppror 40 år senare Ulf Lundells Jack från 1976 är den enda svenska generationsromanen värd namnet, tycker Lena Kvist, som har återsett sin gamla ungdomskärlek.

Jack

Författare: Ulf Lundell

Förlag: W&W

Det var på den tiden jag bodde i en vit liten mexitegelvilla från Anebyhus på Dammsvedjan i Borås där jag delade boende med ett strävsamt medelålders arbetarpar som misstänkte mina och min bästis Carinas kvällspromenader runt kvarteret för att vara förtäckt smygrökning.

Olof Palme var statsminister och det var modernt med platåträskor och utsvängda jeans. Då kom ”Jack” ut för första gången. Det var 1976 (och det där med smygrökningen kom först senare för jag var bara tio år).

Jack är den sortens bok som puttar undan litteraturkritikern och tar fram det personliga hos människan. Irriterande, stökig och på det stora hela alldeles underbar.

    Visst finns det besvärande inslag av kvinnofientlighet, jag ska återkomma till det.

    Men först en kärlekshistoria.

    1976 var jag för ung för att läsa ”Jack” men på 1980-talet när jag hade blivit tonåring var det den viktigaste boken i mitt liv. Jag insåg inte det då, tonåringar har sällan något samtidslitterärt helikopterperspektiv, men romanen var inte bara en generationsroman för Jacks och Ulf Lundells jämnåriga utan även för oss som var födda på 1960-talet.

    Den ljuvliga litterära oordningen, upproret mot samhället, det dionysiska festandet är sånt som många ungdomar brukar gilla. Att läsa ”Jack”, döpt efter romanens huvudperson, var som att vara en del av festerna, sitta på filten på Djurgården eller på Stockholmskrogar som KB och Sturehof.

    Jag hade aldrig varit på krogen. Jag hade inte ens varit i Stockholm. Men jag kände igen Jacks galna känsla och jag såg den i blicken hos mina kompisar när vi satt på tåget till Varberg på fredagseftermiddagarna med klirrande kassar på väg att störa ordningen på Apelvikens camping.

    Jack tolkade allt vi var, eller kände att vi kunde bli.

    När jag nu läser om ”Jack” många år senare lever jag ett ganska städat liv.

    Jag äter fibrer, pensionssparar, går på Friskis och Svettis. Det skulle vara mig främmande att störa ordningen på Apelvikens camping.

    Ska Jack ha kvar något av sin ursprungliga magi? Det har den, faktiskt häpnar jag över vilken stark litterär lyskraft romanen fortfarande besitter. Den är skönt svängig, obönhörligt kategorisk och mycket, mycket roligare än vad jag mindes. (Första meningen i den här recensionen är förstås en parafras på första meningen i Jack, som finns återgiven i faktarutan.) Romanen Jack har tre delar. Först en frustande, sprudlande del där Jack och hans vänner Bart, Jonny och Linnea ramlar runt i Stockholm och på Gotland, mellan krogar, fester och tillfälliga jobb där man kan dra ihop lite pengar. Jack är full av längtan, han vill skriva och göra musik samt träffa en kvinna som förändrar allt och får honom att hitta sig själv.

    Han är fortfarande så ung att han flyttar hem till sina föräldrar ibland, plågas under pappans kritiska blickar och kommentarerna om att han borde skaffa ett riktigt jobb.

    Det sups och liggs runt på varje sida, lyckligt grabbigt och okomplicerat.

    Andra delen är en dagboksdel med samma ingredienser men lite mer lakoniskt tonfall.

    I tredje delen kommer baksmällan. Som jag minns min tonårsläsning tyckte jag den var tråkigast, nu tycker jag den är intressantast. Även om Jack har fått både bok- och skivkontrakt är han inte alls lika euforiskt lycklig som när han inte hade något alls. Han inleder ett förhållande med en kvinna som är hans jämlike, journalisten Marlena. Hon påpekar att Jack är alkoholist. Läsaren inser att det är sant.

    Att läsa om Jack så här många år senare tvingar förstås också läsaren att reflektera över vad som har hänt med Sverige och med henne själv. Jag tror inte att romanfiguren Jack skulle hålla med mig, men mycket är till det bättre. Feminismen som vunnit mark, till exempel. Ulf Lundell och svenska feminister har traditionellt haft svårt att komma överens. Som feminist är det lite pinsamt att gilla Lundell. Och ska man läsa ”Jack” med samtida feministiska glasögon är det förstås oerhört besvärande när Jack ska kn*lla högfärden ur Sophiasystrarna på hemmet där han jobbar eller stackars kvinnor som bara råkar vilja ge honom ett jobb. Hans sexuella debut beskrivs visserligen som traumatisk i romanen men idag skulle vi beskriva den som en gruppvåldtäkt. Etc, etc.

    Men det var så tiden var: kvinnofientlig. När jag läste ”Jack” första gången hade jag för övrigt ingen tanke på att identifiera mig med någon av de kvinnliga karaktärerna: alla var vi Jack.

    Ingen svensk roman om samtida ungdomsliv har varit en lika stark generationsroman. Jag antar att många av Ulf Lundells jämnåriga – han skulle fylla 27 när ”Jack” kom – redan hade jobb och hus och barn i samma ålder men Jack blev symbol för ungdom, kärlek och uppror. Den lästes av väldigt många människor, 200 000 enligt förordet i nyutgåvan.

    Jag tror inte att någon kommer att överträffa det. När jag tänker på var nutidens Jack finns hamnar jag i TV-serier, som den amerikanska HBO-serien ”Girls”, där huvudpersonen Hannah Horvath är lika underbart ungdomligt självupptagen.

    En anledning till att ”Jack” blev så stor var förstås ikoniseringen av personen Ulf Lundell. Romanens händelser och personer hämtades från hans eget liv och det finns fortfarande långa internetdiskussioner om vem som var vem i boken (Marlena var journalisten Maria-Pia Boethius). Samtidigt som Lundell slog igenom som författare slog han igenom som rockstjärna och under hela 1980-talet var han populärkulturens starkast lysande svenska stjärna, även om andra tog över vad det gällde ungdomlig credd.

    På 1990-talet började det gå utför och med tiden har Ulf Lundell fått en mer perifer roll. Jag hyser fortfarande stark kärlek till Ulf Lundell, men hur är det med er andra egentligen? Jag kämpar i motvind.

    Dagboksanteckningen i ”Jack” från den 23 juni, midsommarafton, kan kanske tjäna som illustration av hur det gick för Ulf Lundell: ”Jag blev kallad för gitarrmarodör och utstöttes ur gemenskapen. Jag vet ännu inte varför.”

    Fakta

    Ulf Lundell

    Född: 1949 i Stockholm

    Bor: Österlen i Skåne

    Böcker i urval: Efter skrälldebuten med Jack 1976 kom Sömnen (1977), Vinter i paradiset (1979) och Kyssen (1981). Totalt har Ulf Lundell gett ut ett 20-tal böcker. Den senaste, Visenterna, kom 2014.

    Dessutom: Torde vara samtidens flitigaste svenska skivutgivare? Över 40 album har det blivit. Även ivrig målare med galleri i Simrishamn.

    Kuriosa: Just nu läser bokcirkeln i Bokradion i P1 Jack. Plura Jonsson, Fredrik Virtanen och Marie Lundström sätter igång lördag 28 maj kl 08.05 Bokens första mening: Det var på den tiden jag bodde i en park efter att ha bott hos en brud som tog tripper och misstänkte mina och Barts telefonsamtal om Hemingways noveller vara förtäckt skitsnack om hennes karlaffärer.

    Visa mer...