Kultur & Nöje

Spegling av nuet är Boel Bermanns melodi

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Ett Stockholm som möter sin undergång och barn som inte beter sig som barn – utan som känslokalla spökvarelser. Författaren Boel Bermann har en förkärlek till dystopiska romaner – gärna förlagda i en framtid nära dig. Nu skriver hon på ett nytt projekt i Harry Martinsons fotspår.

Hon har precis lämnat Alltidhults skola i Olofström, efter en veckolång vistelse på skolan där hennes förebild Harry Martinson en gång gick. Hennes kommande bok beskriver hon som en framtidsroman i Martinsonsk Aniara–anda.
– Jag har alltid varit svag för det Harry Martinson skrivit. Det är så få svenska författare som kan förlägga sin handling i science fiction och framtid, fast de egentligen pratar om här och nu, om saker som berör oss. Han var tidig – han tog upp miljö– debatten långt före alla andra. Han säger någonstans att människor är det största hotet mot oss själva. Att vårt eget beteende slår tillbaka på oss. Och det är mycket därför som jag beundrar honom och hans Aniara. Det är ju ett sätt att få distans till sin egen vardag – hur ser det ut i samhället och går det i rätt riktning? Skriver man en roman i stället och sam– tidigt lägger in samhällskritik så tror jag att det är lättare för folk att bry sig och ta det till sig.

Boels debutroman Den nya människan – om de känslokalla barnen – blev kritikerrosad när den kom ut förra året. Även det är en dystopisk framtidsskildring där folk plötsligt slutar bli med barn. När barnen börjar födas igen är de inte som förr.

Hennes kommande bok – som ännu inte har något namn – är även den en dystopisk framtidsroman, helt förlagd i Sverige. Mycket har hon hunnit skriva i Alltidhults skola.
– Det är fantastiskt – jag skriver nästan alltid bäst när jag kommer bort från hemmet. Mina kompisar brukar skämta om att jag alltid åker till närmsta paradis och skriver om det värsta jag kan tänka mig. Det är ofta så – jag hamnar i utopiska miljöer och skriver en dystopi. Jag kan inte förklara det, men det är väl kontrasten i det hela. Jag tror att sådana här lugna platser gör att många lösryckta idéer får fäste och att man får lättare att fokusera. Och då kan det vara saker som jag hämtat upp från helt andra platser, men som jag kan skriva ner när jag är här.

Vad handlar den om?
– Mycket kan fortfarande förändras, men hittills handlar den om en värld där känslor har blivit en industri – och vad händer då? Det finns absolut kopplingar till hela den här diskussionen som varit om välfärden och vad vi vill att den ska innebära.