Operasångaren från Jämjö med siktet inställt på mord

Verdis opera Maskeradbalen har alltid väckt starka känslor.

Vid urpremiären 1859 ansågs det alltför kontroversiellt att skildra mordet på Gustav III. Censuren tvingade därför Verdi att flytta handlingen till Boston på 1600-talet. Kungen förvandlades till en amerikansk guvernör.

I den föreställning som nu spelas på Malmöoperan har regissören Peter Oskarson bytt ut

kungamordet mot mordet på Olof Palme. Kritiken lät inte vänta på sig. Operan väckte frågor kring etik, respekt och den konstnärliga friheten. Men föreställningen lockar stor publik.

- Jag är inte negativ till att man skapar konst som är politiskt känslig. Vad ska teatern vara till för om inte för att väcka känslor, säger Blekingesonen Ragne Wahlroth som spelar rollen som Rosander, en av männen i den hemliga sammansvärjning som planerar att mörda statsministern.

Uppvuxen i Jämjö Ragne Wahlroth är född och uppvuxen i Jämjö. Mamman och pappan sjöng i kör, men i hemmet fanns ingen inriktning mot klassisk musik. En dag fick Ragne en radio av sin far. Han var sju år och råkade ratta in Beethovens Eroica symfoni.

- Jag blev drabbad. Jag hade aldrig hört något liknande. Jag minns att jag knappt sov den natten, berättar han.

Efter den händelsen bad han att få en fiol och började sina musikstudier. Ragne satsade på att bli violinist. Att det sedan blev sången som tog över var egentligen en slump. I tio år spelade han fiol, innan han som 17-åring sökte in till violinklassen vid Sveriges Radios symfoniorkesters skola på Örby slott.

- Jag missade. Det var efter den händelsen som min mor Karin fick mig att intressera mig för att ta sånglektioner.

Operaskola i Karlskrona Han började hos sånglärarinnan Sylvia Mang Borenberg, som hade en privat operaskola i Karlskrona och Ronneby. Hit kom gästregissörer och gästdirigenter. Det arrangerades också sommaruppvisningar.

- Hon är den pedagog som betytt mest för mig, därför att hon gav mig den grundteknik som gjort att jag har klarat mig igenom alla dessa år.

Så småningom började Ragne Wahlroth turnera med Rikskonserter och sjöng delar av, och även hela, operor.

- Detta höll jag på med i tre år, till 1965 då jag blev anställd på Riksteatern. Jag for land och rike runt i tre år, innan jag sökte till operan i Stockholm.

Fulltecknad pensionär Ragne Wahlroth fick jobb som förste bas i kungliga operakören. Under drygt 30 år gjorde han ett stort antal roller och turnerade med Stockholms Opera och Drottningholmsensemblen, som han tillhörde parallellt under många år.

- Genom åren har jag sjungit på stora och små scener i Europa. Men min romansdebut begick jag på just Drottningholm 1973.

Han pensionerades från Operan 1998, när han var 56 år. Men det var ingen lugn pensionärstillvaro som väntade. Sedan dess har han hunnit med en lång rad engagemang som frilansande operasångare.

- Jag har faktiskt inte lyft telefonluren en enda gång. Men har varit fullt upptagen ändå, säger han.

Vi har bland annat kunnat se honom som pälsjägaren Samuel Nöjd i Kristina från Duvemåla.

Han har gjort Baron Dovphol i La Traviata och tidningsredaktören i musikalen Kaspar Hauser. Den senare sattes upp på Malmöoperan med Richard Wolf, Tommy Nilsson och Eva-Britt Strandberg i några av de bärande rollerna. I Malmö spelade han också Zaretski i Eugen Onegin, innan han återvände till Stockholm för att vara med i Traviata, Tosca och Orfus i underjorden, Maskeradbalen och Romeo och Julia.

- Det här är min femte Maskeradbal. Det är mycket som skiljer denna föreställningen från de tidigare. Men musiken är densamma. Den kan man inte ändra på, säger han.

Sjunger på många språk Föreställningen är på svenska. Men genom åren har han sjungit på många olika språk. Sist han var i Malmö sjöng han på ryska i Eugen Onegin.

- Det är ett helt underbart språk att sjunga på, säger han.

Man måste inte kunna ett språk för att sjunga på det. Med hjälp av transkriptioner, fonetiskt språk och coacher som hjälper till med ljud och uttal sitter texterna naturligt efter ett tag.

- Italienska språket är nog det bästa språket att sjunga på, med sina långa vokaler. Och finskan ligger inte långt efter.

Ett spännande yrkesliv I dag är Ragne Wahlroth tacksam för att han inte blev antagen till violinklassen vid Sveriges Radios symfoniorkesters skola och att ödet i stället förde honom till Sylvia Mang Borenbergs operaskola i Karlskrona.

- Jag tillhör en av de få yrkesgrupper i samhället som verkligen får bekräftat att man gör något bra. Det gör arbetet lustfyllt. Och det är ett oerhört privilegium. Man blir dock inte rik som operasångare, men man kan få ett rikt liv.

Sedan 1968 har han haft Stockholm som hemmabas. Här bor hans familj; hustrun Siv och två söner.

- Numera har jag tre barnbarn också. Tre flickor, som fått mig att utveckla en annan sida av mig själv.

Ragne Wahlroth har spelat på många scener i Europa, i ett stort antal roller i olika operor och musikaler. Han har lärt känna många intressanta människor från när och fjärran.

Och i Malmö har gjort en ännu en ny bekantskap.

- Per-Otto Johansson är en mycket begåvad dirigent och trevlig bekantskap. Vi fann varandra direkt. Det visade sig att han var från Lyckeby.