Kultur & Nöje

Mörka minnen tynger 25 år efter tragedin på Masten

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Det var kallt och regnade och snöade om vartannat, valborgsmässoaftonen 1981. Det var då Gyllene Tider kom till festplatsen Masten i Kristianopel för första och sista gången. Och det är i morgon 25 år sedan tre unga människor klämdes ihjäl i kaoset som uppstod när alla skulle in på en och samma gång.

Fyra timmar tidigare, torsdagen den 30 mars 1981, satt trafikpolis-en Rolf Andersson i tjänstebilen tillsammans med kollegan Alf Elg. De är var väg västerut för att att kontrollera trafiken under en av årets stora fylledagar.
Väl ute på motorvägen mötte de både poliserna en karavan av bilar.
- Alla var på väg österut och vi förstod först inte varför så vi följde efter. Snart anade vi att alla var på väg till Masten i Kristianopel, säger Rolf Andersson.
Hade ett av landets mest populära band spelat i en liten park i dag hade det varit en självklarhet "att ha hela kommandostyrkan på plats", för att citera Rolf Andersson. Så var det inte 1981. Arrangörerna trodde inte i sin vildaste fantasi att det skulle komma så mycket folk.
Förvisso var Gyllene Tider, med flickfavoriterna Per Gessle och Anders Herrlin i spetsen, ett populärt band med två framgångsrika skivor bakom sig, men Halmstadsbandet hade ändå inte slagit igenom med full kraft.

Lockade 2 500
Ändå lockade Gyllene Tider 2 500 personer till Bellevueparken kvällen innan.
Det var den största publiksiffran föreningen Rockslaget hade räknat in hittills, men nio mil österut var allt frid och fröjd eftersom arrangörerna, Kristianopels GOIF, trodde att den osedvanligt kyliga valborgsmässoaftonen skulle få många att stanna hemma och därför var det inte ens nödvändigt att ha förköp till konserten.
Det hade ju gått så bra att ordna konserter i alla år. Abba hade ju till och med varit där utan att orsaka upplopp.
En som anade att det skulle komma mycket folk var Gyllene Tiders manager, Thomas Nordlund. Enligt Jan-Olof Wikström, som skrev en bok om Gyllene Tider 1997, försökte han övertyga vaktstyrkan att sätta in fler vakter eller tillkalla polisförstärkning, men möttes av en nonchanlant vaktchef.
- Sköt du ditt, så sköter jag mitt, vi har koll på det här, sa vaktchefen.
Thomas Nordlund gick därifrån.

Fullständigt kaos
Och klockan började närma sig nio på valborgskvällen och på parkeringsplatsen utanför hade bilarna och bussarna börjat komma, men de flesta konsertbesökare satt kvar och värmde sig med sprit, öl och en och annan flaska Kir och halv tio på kvällen var det nästan ödsligt tomt utanför festplatsen.
- Det var alldeles tyst, nästan spöklikt tyst, berättar en av arrangörerna i dag, 25 år senare.
Fem vakter gick och småpratade, någon undrade var alla höll hus och sedan, på en nästan given signal, en trekvart innan Gyllene Tider skulle ställa sig på scenen, invaderade 2 500 ungdomar den enda öppna entrén.
Först tystnaden.
Sedan, på bara någon minut, fullständigt kaos.
Entréområdet korkades igen av alla ungdomar som ville in och absolut inte ville missa en sekund av Gyllene Tiders första konsert på folkparksturnén 1981.
Och där stod Rolf Andersson och insåg att det skulle bli en lång kväll.
- Ja, det blev en kväll man aldrig kommer att glömma och där i folkmassan kände man sig väldigt liten. Där finns ju ingen extra bevakning. Arrangörerna tyckte inte att det behövdes och när folkmassorna började trycka på var det omöjligt att stå emot. Vi fick öppna portarna och släppa in 1 500 personer gratis. Sedan fick vi hjälpa dem som låg kvar på marken, säger Rolf Andersson.

Överöstes av glåpord
Björn Bohlin, numera fotbollstränare och fritidspedagog i Ronneby, minns hur kön började gunga, fram och tillbaka.
- Det var bara att trycka på för att inte trilla. Turligt nog var man vältränad då, så jag lyckades komma in ganska snabbt. Sedan såg man polisen, ambulanserna och folk som bars på bårar och då förstod jag att någonting hade hänt. Men det var först dagen efter, då jag slog upp tidningen som jag insåg att tre personer dött, säger Björn Bohlin.
I BLT lördagen den 2 maj 1981 beskrevs tragedin som "rena infernot".
- Medvetet tryckte ungdomarna på. Ingen tog hänsyn till att kamrater trycktes ner. När vi fick tag i nertrampande människor överöstes vi av glåpord och tillmälen, sa Rolf Andersson till tidningen då.
Tilltron till polisen var inte den största. Några månader före konserten hade en person avlidit i Karlskronaarresten. Polisen blev syndabock.

"Det värsta jag varit med om"
Rolf Andersson, som befann sig mitt i kaoset, såg en livlös flicka ligga på marken. När han försökte hjälpa henne hörde han folk skrika, "titta på polisdjävlarna, nu har de börjat hångla med småflickor".
Han hörde, men lyssnade inte. Lyfte upp flickan och fick in henne i Mastens köksdel där konstgjord andning och hjärtmassage sattes in. Då hade poliser som bodde i Kristianopel och Fågelmara fått höra vad som höll på att hända och en efter en dök de upp vid festplatsen. Rolf Andersson, som äntligen fick assistans, gick ut för att ta lite luft.
Då såg han ännu en livlös yngling ligga vid entrén. Och ännu en.
- Det var det värsta jag varit med om, säger Rolf Andersson.
Och ännu var kvällen inte över.
Flera personer hade räddats, men ett 20-tal var skadade och när väl den stora massan stormat in på Masten låg fyra personer kvar, orörliga på grusplanen strax utanför entrén.
Tre av dessa var 29-årige Gunnar Appel från Kalmar, 19-årige Jan-Erik Gotthardsson från Påryd och blott 18-åriga Eva Karlsson från Ruda Högsby, utanför Kalmar.
De hade åkt buss ner till Kristianopel för att se sina stora idoler. Det var, trots kylan och eftermiddagens snöslask, sommarens första stora upplevelse. Ingen av dem överlevde kvällen.
Och bara 30 meter därifrån stod Gyllene Tider och spelade de första låtarna, Tuff Tuff Tuff (som ett lokomotiv) och På jakt efter liv. 3 500 personer stod framför och tryckte på. Det fanns inget kravallstaket och några försökte klättra upp på scenen och bandet fick gång på gång be publiken lugna ner sig och ta två steg tillbaka.

Fortsatte spelningen
Per Gessle, Mats Persson, Göran Fritzon, Anders Herrlin och Micke Andersson klev av scenen för att rådgöra med managern. Då fick de höra att fyra nedtrampande ungdomarna hade hittats utanför entrén. Någon sa att en person var död.
Managern Thomas Nordlund frågade en av arrangörerna vad bandet skulle göra. Skulle de fortsätta spela trots att en person befarades vara död?
- Fortsätt spela, vi vet inte om han är död, sa arrangören.
Och Gyllene Tider gick upp på scen igen, spelade några låtar till, men gick av efter 30 minuter. Då fick de också veta att tre personer hade trampats ner och var döda.
Någon i bandet började skratta hysteriskt.
Trodde att det var ett skämt.
Ingen förstod någonting. Skulle tre personer, som kommit för att se Gyllene Tider spela, inte längre vara vid liv.
Nordlund förstod att killarna i bandet var chockade och insåg att de inte var i skick att möta pressen. Han fick ut hela bandet i bussen som åkte därifrån, hem till Halmstad.
Alla satt som paralyserade i bussen. Flera grät och dagen efter vaknade Kristianopel till den största tragedin i byns moderna historia.

Tynade bort
Festplatsen Masten, som byggdes på 50-talet och genom åren haft dåtidens allra största artister, från Lill-Babs till Abba och Tomas Ledin, reste sig aldrig efter den kalla valborgsmässoaftonen 1981. Artisterna fortsatte att komma, om än mer sporadiskt, men sakta men säkert tynade verksamheten bort och till slut tröttnade idrottsföreningen och sålde anläggningen som i dag står och förfaller med hopp om en ljusare tid.
Edvin Johansson var sekreterare i Kristianopels GOIF 1981. Han betonar att Masten aldrig hämtade sig efter denna tragiska händelse. Inte ens det traditionella midsommarfirandet med Ingmar Nordströms blev som förr.
- Det var som om luften gick ur, säger Edvin Johansson, som satt hemma den här kvällen och såg ambulanserna köra i skytteltrafik till och från Masten.
- Jag hade tre flickor där. Först när de kom hem sent på natten kunde jag andas ut.
Det kunde 19-årige Thomas Persson från Fågelmara göra först dagen efter.
Han var den fjärde ynglingen som låg kvar på marken utanför entrén efter det att folkmassan stormat in på festplatsen.
Han fördes till sjukhuset i Karlskrona och enligt tidningsrapporten från 1981 var tillståndet till en början kritiskt. Själv minns han inte att det var så allvarligt.
- Jag kommer inte ihåg så mycket av kvällen, men vet att jag trillade i kön, blev nertrampad och tuppade av. Jag kunde lämna sjukhuset dagen efter, säger Thomas Persson.
För Gyllene Tiders del slutade inte karriären. Tvärtom. Men händelsen kom att överskugga framgångarna den sommaren och än i dag har det alltid varit locket på vad det gäller händelserna i Kristianopel.

Olyckliga omständigheter
Per Gessle har dock, vid flera tillfällen, sagt att bandet har ryggen fri vad det gäller den tragiska dödsolyckan före Mastenkonserten.
- Det var hysteri redan under vårturnén och vi varnade för att det kunde komma mycket folk även under sommarturnén. Vi vädjade också om kravallstaket och fler vakter och sjukvårdspersonal och inte minst att det fanns folk som kontrollerade nykterhet före konserterna, sa Per Gessle till Aftonbladet några dagar efter tragedin.
Fast varken han eller de övriga medlemmarna i Gyllene Tider ville lasta någon för kaoset i Kristianopel.
Alla var överrens om att det var olyckliga omständigheter som spelade in. En kombination av fylla, kyla, panik och idolhysteri.
Offren blev tre oskyldiga Kalmarungdomar som bara ville se Gyllene Tider för första gången i sina liv.