Kultur & Nöje

Mikael Hagner: ”Mäktiga och poetiska bildäventyr på filmfestivalen i Göteborg"

Kultur & Nöje ,
Konstnären Karin Broos som gjort festivalaffischen, levde också ett intensivt liv med en hel del droger innan hon landade i konsten. Det får vi veta dokumentären ”Speglingar” - regisserad av hennes dotter Sara Broos.
Foto:

På affischen till årets upplaga av Göteborgs filmfestival möter vi en kvinnas sorgsna blick. Tårarna trillar nerför hennes kinder. Hon är projicerad på en bioduk, framför henne i salongen sitter en ensam man i hatt.

Artikeln publicerades 4 februari 2016.

Kvinnan är skådespelerskan Irm Hermann som frukthandlarens hustru i Rainer Werner Fassbinders ”Frukthandlarens fyra årstider” från 1973. Mannen skulle kunna föreställa regissören själv.

Fassbinder finns också med i festivalprogrammet, med ovan nämnda film och som närgånget porträtterad av den danske filmaren och författaren Christian Braad Thomsen i dokumentären ”Fassbinder - to Love Without Demands”.

Christian Braad Thomsen följde Fassbinder under hela hans karriär, från genombrottet 1969 till hans död 1982, och var också hans vän. Filmen är en intervju som Thomsen gjorde för 45 år sedan med en sliten, öppen och frispråkig Fassbinder.

Fassbinder levde och skapade självförbrännande. På 13 år gjorde han bland annat 33 spelfilmer för bio och tv, fyra tv-serier och en rad teaterpjäser.

Rainer Werner Fassbinder förtjänar alltid att uppmärksammas, och många av hans verk är värda att se och se om.

Konstnären Karin Broos, som gjort festivalaffischen, levde också ett intensivt liv med en hel del droger innan hon landade i sitt måleri. Det får vi veta dokumentären ”Speglingar”, som är regisserad av hennes dotter Sara Broos.

Sara Broos är främst bekant för sin film om konstnären Lars Lerin, ”För dig naken”, som fick priset för bästa nordiska dokumentär i Göteborg 2012.

”Speglingar” är dock inget porträtt av Karin Broos, utan en poetiskt bildsatt reflektion över relationen mor-dotter.

Sara Broos har i intervjuer berättat att hon började göra ”Speglingar” bland annat för att komma närmare sin mamma. Hon har också sagt att hon vill undvika det privata. Regissören använder sin mamma - och sig själv - som modeller för att komma åt något som angår och berör många.

I filmen tar mor och dotter upp händelser, som de sällan eller aldrig talat om tidigare, om en dotter/syster som dog vid födseln, och om att de båda hade ätstörningar när de var unga. Men det blir inte så mycket sagt, inga djupdykningar i det privata. Tystnaderna, blickarna, gesterna, musiken och bilderna talar. De berättar om värme, längtan och trevanden, och om två kvinnor som har en hel del gemensamt, men också ett gap emellan sig.

En film i samma genre, en poetisk essä i bilder, är amerikanska musikern och konstnären Laurie Andersons ”Heart of a Dog”. I den saknas dock inte ord, tvärtom. Med utgångspunkt från sin terrier Lolabelle, citat av Wittgenstein och Kierkegaard, drömmar och barndomsminnen filosoferar Laurie Anderson om födelsen, livet och döden. Hon gör det högst personligt, utmanande komplext och oupphörligt fängslande.

”Heart of a Dog” går upp på svenska biografer redan den här månaden.

Poetisk och utmanande kan man med fog också kalla amerikanen Brady Corbets egensinniga historiedrama ”The Childhood of a Leader”. Vid tiden för fredsförhandlingarna efter första världskriget växer en ung gosse upp och danas till en diktator. Exakt var och vem han ska föreställa är oklart, men det är av ringa betydelse i detta mäktiga bildäventyr med bedövande musik av Scott Walker.

Även ”The Childhood of a Leader”, som deltar i tävlingen om debutpriset till Ingmar Bergmans ära, har svensk distribution. Poetiskt var ordet.