Kultur & Nöje

Kvinnliga solister i pressen

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Vilken roll har kvinnorna spelat för svensk dagspress i detta manspräglade arbete under 1930-, 40- och 50-talet?
Nu finns en avhandling om kvinnliga journalister i Stockholm med strålkastaren riktad på tre namn: Barbro Alving (Bang), i Dagens Nyheter, Maud Adlercreutz (Maud) på Aftonbladet samt Astrid Ljungström (Attis) i Svenska Dagbladet.
Hans Greén, som varit journalist många år på DN, har läst avhandlingen...

° Kristina Lundgren
° Solister i mångfalden
° Doktorsavhandling
° Stockholms Universitet
Kvinnornas aktiva journalistiska roll i den svenska presshistorien kommer verkligen till sin rätt i den nyligen framlagda doktorsavhandlingen "Solister i mångfalden. Avhandlingen handlar om ett femtiotal kvinnliga journalister i Stockholms dagspress och som redan under 1930-talet var verksamma där.
Solisterna i mångfalden var
Barbro Alving (Bang) i Dagens Nyheter, Maud Adlercreutz (Maud) i Aftonbladet och Astrid Ljungström (Attis) i Svenska Dagbladet.
Doktorsavhandlingen har presenterats av Kristina Lundgren, som själv arbetat som journalist men som numera är lärare och forskare på institutionen för journalistik, massmedier och kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet.
Barbro Alving (Bang) kom så småningom att bli den mest uppmärksammade kvinnliga journalisten under sin tid på Dagens Nyheter 1934-1958. Men hon hade redan ett kortare journalistiskt förflutet som volontär på Stockholms Dagblad nedlagt 1931 några sommarmånader 1928 och fortsatte på veckotidningen Idun 1928-1931. Hon kom till Dagens Nyheter 1934, där hon var kvar till 1958, då hon lämnade tidningen i protest mot dåvarande chefredaktören professor Herbert Tingsten, som propagerade på ledarsidan för atombomber och svenskt medlemskap i Nato.
Helt naturligt ägnas Barbro Alving stort utrymme i doktorsavhandlingen - det har blivit tre fullmatade kapitel på sammanlagt 125-talet sidor och dessutom ett stort antal kortare inslag om Bangs storslagna journalistiska verksamhet på DN åren 1934-1958. Efter DN-tiden var Bang bland annat anställd på Veckojournalen. Hon avled 1987, då 78 år gammal.
Maud Adlercreutz (signaturen Maud) i Aftonbladet betecknas i doktorsavhandlingen som även en "solist i mångfalden" i det journalistiska jobbet. Hon var volontär på Stockholms Dagblad samtidigt med Barbro Alving och blev en tidig exponent av den framväxande moderna journalistiken, klar och entydig i sitt budskap.
Om Maud konstateras vidare i avhandlingen att hon vid sin start på Aftonbladet 1932 fick en säker utmejslad egen stämma. Särskilt märkbart blev detta i intervjuerna som blev hennes speciella gebit bland annat med kommenterande text. Hennes stil var rak och konstlös och underordnade sig ämnet och de personer som skildrades eller intervjuades.
En strävan att låta människor komma till tals med egna ord och vändningar iakttogs genom allt vad Maud skrev, som sätter händelsen i centrum och vill lyssna och underordna sig intervjupersonernas berättelse och låta den färga texten.
När Maud Adlercreutz vill ge uttryck för sin egen inställning till en händelse eller situation väljer hon att vädja till eftertänksamheten i stället för det spontana tyckandet, heter det bland annat i avhandlingen. Genom att anföra sig själv som ifrågasättande eller fundersam gav hon läsarna möjligheter att ta över tankegången och fortsätta funderingarna.
Maud Adlercreutz gjorde många utlandsreportage, bland annat ett från passionsspelen i Oberammergau i Tyskland sommaren 1934 - med åskådarnas uppsträckta armar och "Heil Hitler" som hon uttrycker det i reportaget.
Maud Adlercreutz var anställd på Svenska Dagbladet 1928-1931 och sedan på Aftonbladet 1932-1967. Hon avled år 2000, då 92 år gammal.
Astrid Ljungström (signaturen Attis) i Svenska Dagbladet är doktorsavhandlingens tredje "solist i mångfalden". Hon började jobba på SvD den 1 juli 1938, då tidningen hade tio fast anställda kvinnliga journalister och då lite föraktfullt kallades för "Svenska Dambladet".
Hon var först anställd på Nya Dagligt Allehanda i Stockholm (nedlagd 1944) och när hon kom till Svenska Dagbladet var hon redan skicklig journalist. Hon blev där kanske främst känd som krigskorrespondent i Finland 1939-1944, i Korea 1954 och i Ungern 1956.
I avhandlingen konstateras att Astrid Ljungström inte blev lika känd som Barbro Alving. Denna blev sin tids mediala kändis, medan Astrid Ljungström var hennes raka motsats, något av en "skygg doldis". Vad hon i sitt jobb på Svenska Dagbladet sett av krig och elände är inga stora rubriker värt, framhölls i en serie medarbetarporträtt i den egna tidningen i december 1951.
Hon växte upp i bohuslänska Tanum och studerade i Göteborg. Hon blev en mångsidig reporter på SvD och hon verkade där från 1938 till 1970. Hennes skrivande tonfall beskrivs som en "lätt tillgänglig personlig stil med pedantisk respekt för människor och fakta".
Astrid Ljungström avled 1987, 82 år gammal.
Kristina Lundgrens doktorsavhandling omfattar 420 boksidor och innehåller allt material om kvinnliga journalister i Stockholmspressen med utgångspunkt i 1930-talet.
Hans Greén