Kultur & Nöje

Ett lyckokast i Svängsta

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

När andra världskriget satte stopp för import och export, och det inte längre fanns någon marknad för taxametrar från AB Urfabriken i Svängsta, måste företagets ägare Göte Borgström hitta en ny produkt att tillverka i sin fabrik. På 1930-talet hade han satsat allt han själv ägde, pantsatt sitt hus och tagit stora lån för att kunna utveckla en ny typ av taxameter för taxibilar. Nu gick den inte att sälja!
Maskinerna som fanns i fabriken skulle kunna användas för tillverkning av väggur, och guldpendyler var populära bröllops- och 50-årspresenter vid den här tiden. Men så fick Göte Borgström en annan idé. Han hade vuxit upp vid Mörrumsån och fiske hade varit hans stora intresse sedan han var liten grabb. Spinnrullar var kanske ett alternativ? I Sverige fanns inga företag som gjorde spinnrullar, alla rullar som såldes här kom från USA. Även den importen hade upphört under kriget.
Göte Borgström presenterade den första svensktillverkade spinnrullen 1941. Recordrullen, som den hette, följdes snart av fler modeller. Ambassadeurrullen kom 1952. Man började också göra drag och spön.
AB Urfabriken, som bytte namn till ABU, blev världens ledande tillverkare av fiskeredskap. År 1935 hade det lilla familjeföretaget i västra Blekinge 23 anställda och en årsomsättning på 109 000 kronor. ABU:s omsättning 1975 var 138 miljoner och företaget sysselsatte cirka 1 400 personer. Kungligheter, presidenter, företagsledare och kulturpersonligheter från hela världen kom till Svängsta för att fiska lax i Mörrumsån.
Nu har Lennart Borgström, Götes son, bläddrat bland minnesanteckningar och läst gamla nummer av Napp och Nytt. I boken Snilledrag, lyckokast och bottennapp (Atlantis) berättar han ABU:s historia. Bertil Torekull, en annan känd bleking, har skrivit förordet.
Göte Borgström hade ingen lätt start i livet. Han var ordblind och det ställde till problem under hela skoltiden. Kunde man inte lära sig läsa och stava ansågs man vara dum. Hans far ägde Urfabriken i Svängsta och där fick Göte börja jobba som 14-åring.
Men Göte Borgström visade tidigt att han hade entreprenörsanda. Han insåg hur viktigt det var med marknadsundersökningar, produktutveckling och inte minst marknadsföring. Det gällde att hela tiden ligga före konkurrenterna med produkter som var bättre än deras, och som var unika i något avseende. ABU:s slogan "De tyngsta och längsta med grejor från Svängsta" kunde knappast någon svensk undgå.
Lennart Borgström skolades tidigt in i verksamheten och arbetade under två decennier tillsammans med sin far i företaget. Han började som exportchef 1954, blev sedan marknadschef, vice vd och slutligen verkställande direktör. Lennart Borgström kan därför skildra ABU inifrån på ett sätt som inte hade varit möjligt för någon annan författare.
Han skriver inte enbart om framgångar och glädjeämnen utan är också öppenhjärtig om misstag och besvikelser. Beslutet att sälja livsverket ABU är det svåraste beslut han fattat i sitt liv: "Jag kände mig länge som en förrädare både gentemot de anställda och min födelseort Svängsta."
Men när hans far avled 1974 var det, på grund av den skyhöga arvsskatten, omöjligt för Lennart Borgström att ta över familjeföretaget.
Han sålde till Wallenbergägda Incentive och trodde att det var en bra lösning. I stället blev det inledningen till något som han benämner en "destruktionsprocess". Visionerna försvann, allt handlade om kortsiktiga vinster. I sin iver att skära i kostnaderna ville den nya vd:n till och med sälja ABU-museet i Svängsta till USA!
Företaget lever vidare i Svängsta och har i dag amerikanska ägare. Lennart Borgström flyttade till USA på 70-talet, men har inte släppt kontakten med Blekinge. Han äger en gård här och brukar komma hit för att fiska.
Boken är lättsam och personlig, och texten kryddad med många roliga anekdoter. Lennart Borgströms bok är industrihistoria skildrad ur ägarfamiljens/företagsledarens perspektiv och ger sig inte ut för att vara något annat. Den ger inte svar på alla frågor om ABU. Framför allt är bildmaterialet lite magert. Det måste finnas massvis med foton i gömmorna.
En bok där ABU-jobbarna i Svängsta dokumenterat sin historia skulle vara ett välkommet komplement.
Harriet Hallberg