Kultur & Nöje

Elin Thornberg: Vem vinner på att göra konsten ännu mer svårtillgänglig?

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:Bengt Pettersson

Konst mår bra av att ses av många. När Högsta domstolen i förra veckan slog fast att offentlig konst inte får fotas och publiceras på internet utan att konstnären får betalt undrar Elin Thornberg - vad betyder det för konstens räckvidd?

Jag är absolut ingen förespråkare för att allt här i världen ska vara gratis. Jag betalar för min musik, jag betalar för att se på film och jag betalar för att gå på teater och se på konst när jag inte jobbar.

Men jag har aldrig betalat för att beundra Pål Svenssons vackra konstverk i sten och glas bredvid Scandic i Karlskrona. Inte heller Anja Roemers skulptur i dia­bas i Olofström. Eller Johnny Martinssons ”Treklang” i Kungsparken i Karlshamn.

Inte för att jag behöver göra det i fortsättningen heller.

    Det var i förra veckan som Högsta domstolen beslutade att konstnärer måste kompenseras innan någon publicering av offentlig konst görs på internet. Några missförstånd har florerat kring just den formuleringen, så jag är extra noggrann här - lagen innefattar alltså inte privatpersoners fotande och delande via sociala medier, utan endast yrkesmässig, systematisk kartläggning.

    Hur som helst - fallet som har prövats gäller Wikimedia Sverige, som ideellt driver en sajt där användarna kan publicera bilder på offentliga konstverk. Ett hedervärt initiativ, utan tvekan - men databasen bygger på information från kommuners hemsidor. Och den informationen har kommunerna upprättat licensavtal med Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) för att få använda.

    Därför är det kanske inte så konstigt att BUS anmärkte på just detta - Wikimedias verksamhet gick ju totalt emot BUS andra avtal med kommunerna om utomhuskonsten - och hörde av sig med frågan om intresse att upprätta ett avtal fanns. Wikimedia svarade dock nej, med hänvisning till upphovsrättslagen där det står att det är tillåtet att avbilda konstverk som står stadigvarande utomhus på allmän plats. Det står även i lagtexten att det är tillåtet att göra vykort av dem och sälja, menade Wikimedia, som därmed tyckte att det vore okej att skapa en sajt som samlar verken så att alla kan se dem.

    BUS höll dock inte med. Vykort ansågs inte ha ett stort kommersiellt värde när lagen skrevs, och ordet "avbilda" i lagtexten innefattar inte heller internetpubliceringar.

    Och nu har alltså Högsta domstolen slagit fast att trots att konstverken är placerade på allmän plats har konstnären rätt att bli tillfrågad och få betalt när de publiceras. Om så inte sker rör det sig om ett brott mot upphovsrätten.

    – Det är mycket tråkigt att Högsta domstolen väljer att gå på BUS linje och krymper det offentliga rummet. Konst är viktigt och berikar människors liv. Wikimedia Sverige har tagit fasta på den grundtanken och Offentligkonst.se är ett sätt att förverkliga den i den digitala samtiden, säger Anna Troberg, verksamhetschef för Wikimedia Sverige, i ett pressmeddelande efter att domen fallit.

    Det bör dock poängteras att BUS inte vill begränsa den offentliga konstens räckvidd.

    ”Det är de stora, organiserade aktörerna som behöver tillstånd för tillhandahållande av databaser och de är dessa som ska ha avtal med Bildupphovsrätt”, skriver BUS på sin hemsida.

    Jag fattar själva grejen. Klart att konstnärerna ska ha betalt. Det hade inte gått att döma åt något annat håll. Ett annat domslut hade troligen varit katastrof för konstnärer som i dag får del av de licenspengar som kommer in från BUS andra avtal. Dessutom betalar vi ju för andra typer av konstnärliga yttranden. Och privatpersoners instagrammande och facebookande är fortfarande lugnt - trots att det i essensen är detsamma som att publicera på Wikimedias sajt, men vad fasiken.

    Problemet som kvarstår är dock att ett ideellt initiativ inte kan fortsätta att göra den offentliga konsten tillgänglig för alla, oavsett var man bor.

    Konst har dessutom i regel svårt att nå ut redan nu. Finns det inte en större risk för den offentliga konsten att bli bortglömd om den inte visas upp på en sådan här sajt - än om den gör det? Och vad ska beslutet få för konsekvenser i framtiden?

    Wikimedias initiativ var inte dåligt, så jag hoppas innerligt att de finner ett sätt att fortsätta. Dock på ett lagligt sätt.

    Inte minst eftersom de har skapat ett sätt att sprida kunskapen om konst lite längre. Och det behövs. Faktiskt.