Kultur & Nöje

Elin Thornberg: Bete dig som att världen har förändrats - så gör den det

Kultur & Nöje
Foto:

En gång i tiden porträtterades bara perfekta, snygga människor i en heteronormativ värld på tv och film. Den tiden är - som tur är - förbi. Och det är viktigt.

Artikeln publicerades 11 januari 2017.

Första gången jag stötte på homosexualitet i tv var i livsstilsprogrammet ”Fab five. Det handlade om fem homosexuella män som åkte runt i USA och hjälpte heterosexuella män att klä sig bättre, vårda sig själva bättre, laga bättre mat och överhuvud taget bli bättre i sig själva.

Nu i efterhand tänker jag på hur stereotypiskt det var. För hur kan det kön du föredrar att älska ha något att göra med din stilkänsla? Och de där heteromännen... ja, jag vet inte, men i min erfarenhet är i alla fall inte de män som föredrar att ligga med en kvinna generellt inkapabla att sköta sin hygien, garderob och inredning. Där cementerades stereotypen av den inredningsintresserade, modeintresserade och skönhetsintresserade gaykillen. Och alla andra, ja, de förväntades vara likadana.

En fantastisk scen ges i tredje säsongen av norska succéserien ”Skam”, där den sexuellt förvirrade Isak bestämmer sig för att göra ”The gay test” där han får svara på frågor som ”Hur mycket betalade du för din senaste klippning?” och ”Vem gör den bästa messenger bagen för män?”. Isak, som inte är speciellt trendintresserad, svarar ”under tio dollar” på första frågan och ”Vad är en messenger bag?” på den andra. Scenen är så klart helt absurd, för det är klart att sådana frågor inte kan fastställa vilken sexuell läggning du har.

”Skam”, som handlar om ett gäng ungdomar på en gymnasieskola i Oslo, har tagit över världen den senaste månaden inte bara för sin superba beskrivning av ungdomsproblem, utan också för sin levande och realistiska gestaltning. I tredje säsongen, som nyligen släpptes med svensk textning på SVT play, får vi följa tonårskillen Isak som börjar komma underfund med sin sexualitet. Gestaltningen har beskrivits som en ganska träffande återgivning av vad en tonåring som inte identifierar sig med heterosexualitet går igenom, med all vånda och förvirring det innebär. Själv fastnar jag dock för det oproblematiska förhållandet mellan huvudpersonerna, som när det väl är ute inte möter minsta motstånd från de närmaste vännerna. Snarare behandlas de som vilket par som helst. Det är skönt, nästan befriande, att få följa ett homosexuellt parförhållande som inte måste kämpa mot omvärldens förakt.

En liknande gestaltning finner jag i BBC:s scifi-serie ”Class”, som utspelar sig i samma universum som ”Doctor Who”. Här kretsar historien precis som i ”Skam” kring ett gäng ungdomar och deras problem, men till skillnad från ”Skam” så slåss huvudrollerna också mot intradimensionella monster. Här slipper vi också allt vad gäller homosexuell problematik i icke heteroförhållanden. Här finns ingen hjärtslitande förvirring kring den egna sexualiteten, inget hat, bara relationer som vilka som helst.

Världen förändras när vi förändras. Vi har redan sett många ”komma ut”-berättelser. De behövs också. Men vi behöver också det där vardagliga, självklara vad gäller samtliga sexualiteter porträtterat, inte minst på tv och film. Patrick Ness, som är huvudförfattaren till ”Class”, har i en intervju sagt att han aldrig såg sig själv i filmer och tv-serier, och tog illa upp av det.

”Jag såg det aldrig. Och det skadar människor att aldrig se sig själv på tv. Du tar skada, för du blir implicit oinbjuden till partyt, och när jag började skriva böcker tänkte jag att det här aldrig ska hända igen.”

I dag är inte homosexualitet något konstigt, vare sig på tv, film eller i verkligheten. Även trans - som inte behöver ha något med sexuella preferenser att göra utan innebär att ens könsidentitet inte stämmer överens med det juridiska könet - lyfts fram mer och mer. Ingen missade väl Guldbaggeskrällen 2015 när Eringsbodabördiga Saga Becker - tillika transperson - vann priset för bästa kvinnliga huvudroll? Filmen ”Nånting måste gå sönder” handlar bland annat om den inre problematiken kring att älska någon som har bytt kön, och Saga Becker har beskrivit filmen som ett framsteg vad gäller porträttering av transpersoner.

– Jag är stolt över vad vi har åstadkommit. I film blir transpersoner ofta porträtterade som narkomaner eller prostituerade, jag tycker det är synd och orättvist, sade hon då till Sydsvenskan.

För många känns det nog banalt med serier som porträtterar homosexualitet - det finns vardagliga par med alla möjliga sexualiteter överallt. Men att se dem på film är fortfarande relativt ovanligt, trots att de behövs. Jag väljer därmed att citera Patric Ness igen:

”En av mina grundläggande övertygelser är att ett av sätten för att förändra världen, är att agera som att världen redan har förändrats”.