Diggiloo med sol, vin och schlagermusik

Schlagern har blivit rumsren.

Det är så han säger det, Lasse Holm.

Och årets Diggiloo levererar mer än melodifestival och når hela vägen hem.

Nyheter • Publicerad 11 juli 2005

aaaa

Publik: 7 000

Annons

Fast handen på hjärtat. Utan Thomas Petersons betska och fräcka skämt är Diggiloo ingenting annat än en överdos av överdådig folkhemsshow. Inget fel i det, tvärtom, det är är underhållning för hela slanten, men utan humor hade den andra upplagan av Lasse Holms gigantiska spektakel bara varit en större och bättre allsångsvariant av Wallmans Salonger.

Skön sång och rappar fötter

Några artister är borta sedan förra året. Andra har tillkommit men upplägget är samma. Full fart från inledningen där Holm i rosa kavaj sjunger Växeln Hallå och in kommer Agneta Sjödin och visst kan hon sjunga, absolut, och än bättre blir det när hon, med härlig självdistans, gör narr av sig själv, Christer Sjögren och alla andra fagra ansikten som blivit offer på löpsedlarna.

Sjögren i all ära, men snyggast är hans becksvarta kostym. Med mörk stämma tar tenoren ton i Elvis-klassiker och forna präriesånger. Hata eller älska, det är frågan, men Ronnebys Sancta Maria-kör sjunger i alla fall strålande stämmor i Love me tender.

Sanna Nielsen var inte med förra året, men här står ett fullblodsproffs på scen och hon fixar det rappa tempot och smäktande solnedgångsballader utan några som helst problem. Jessica Andersson likaså. Famedrottningen verkar ta ett steg framåt varje gång hon står på scen och Fame Factory-kompisen Andrés Esteches har blivit än mer rörlig på fötterna.

Kan tilläggas att det är svårt och orättvist att jämföra upplagorna.

Förra året bjöd premiären på snålblåst och en tapper publik böjda under 1000-tals paraplyer. Nu är det högsommarvärme och Lasse Holms gäng hyllar sommaren gång på gång och bjuder på en tre timmar kavalkad av tårdrypande ballader och Leende guldbruna ögon och så gott som alla hits som tänkas kan.

Fest i gröngräset

Temat, rakt igenom, är skratt, glädje och kärlek. Men kanske allra mest svensk sommar, skärgård och solnedgång. Det är klyschor i sång, mellansnack och till och med Thomas Petersons hysteriskt roliga mellansnack bygger på våra mest igenkännande fraser.

Där kan också hela kalaset sammanfattas. Som om Lotta, Bettan, Andrés och alla andra vore kompisar från förr som kommit tillbaka för att bjuda på ännu en fest i gröngräset där vanligt folk sitter med rödvinsfläckade t-shirts vid campingbord och sjunger och klappar till fyrverkeriet på och ovan scen.

Christian Hylse

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons