Kultur & Nöje

Blekinge

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

i bokform

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

visar vägen

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Blekinge
Boken ingår i en serie om landskapsböcker som Bilda förlag gör. Ingemar Lönnbom fick uppdraget direkt från förlaget. Boken är i första hand tänkt att guida nya besökare genom Blekinge.
Som sådan bör Lönnboms bok fungera utmärkt. Den är visserligen kompakt att läsa rakt igenom. Men så behöver den inte läsas.
På 144 sidor har Ingemar Lönnbom fått med mycket information. I början finns fakta om areal, befolkning, kommuner, landskapsblomma, lokaltidningar med mera.
Därefter följer kapitel om naturen, Blekinges historia, Blekinge i konst, litteratur och musik och sevärdheter. Varje kommun presenteras med kort historik och turistmål.
Kapitlet om naturen blir för mycket av redovisning och uppräkning: Kentsk tärna, skräntärna, skärtärna, skärfläcka, flugsnappare, sommargylling och havsörn, kanadagås, grågås, gravand, småskrak, svärta, rödbena - en ambitiös redovisning utan att det specifika kommer fram. Först när läsaren får följa med författaren till Torhamns udde och fågelmärkningen hörs Ingemar Lönnboms röst.

Kända blekingar
Blekinges historia från äldsta tid fram till modern är återgiven i korta kapitel som ger en bra översikt över viktiga händelser i städernas historia. Här har Lönnbom presenterat kända blekingar som Nils Dacke, Sören Norrby, Olof Håkansson, af Chapman, LO Smith och PH Wolff.
I kapitlet om Blekinge i konsten, litteraturen och musiken är Ingemar Lönnbom på hemmamark. Här skriver han betydligt personligare, väljer belysande detaljer som på femton sidor ger god inblick i konstens, litteraturens och musikens personligheter i Blekinge. Även om jag kan sakna ett och annat namn inom konsten, som till exempel Wilhelm Smith, Gustav Arnolds och Uno Svensson. Möjligen är det bara jag som föredragit konstnärsnamn framför fågelnamn.
Matkulturen får liten plats. Men Lönnbom har sannolikt måst begränsa texten eftersom böckerna i Bildas landskapsserie ska hålla ett visst format.

Blekingska fenomen
Ingemar Lönnbom tar också upp speciella blekingska fenomen, som porslinsmuseet i Karlskrona, Da Vinci-museet där han håller en föredömlig distans, kolonibebyggelsen på Brändaholm i Karlskrona, Skärva, fästningarna på öarna med mera.
Svagast i boken är bilderna.
Dels för att de hänger dåligt samman med texten. Dels för att de ger intryck av att vara hårt sammandragna bilder, så hopklämda att skärpan ibland försvinner.
Lönnbom, som är journalist, har tagit bilderna med digitalkamera. Det ingick i hans uppdrag att själv fotografera. Så tycks det alltmer bli. Men bara för att man har en hyfsad kamera är det inte säkert att bilderna håller att trycka i böcker.
Visst fungerar Lönnboms bilder som illustrationer. Men de är för allmänt hållna. Till exempel fågelbilden i naturkapitlet. Den föreställer fiskmåsar. Det känns inte som den mest intressanta bild på fåglar typiska för Blekinge.
I boken nämns något som kallas brakteaten, ett fornfynd i guld som hittats på ön Senoren. Jag har ingen aning om vad en brakteaten är för något och hade gärna sett bild på det.

Mulatorps gård
I kapitlet om Slåtter i skogsbygd beskriver författaren livfullt aktiviteterna på en gård i Mulatorp vid gränsen till Skåne. Jag vill se en bild på gården, inte ryggarna av dem som räfsar hö. Andra bilder, som översiktsbilden från Listers huvud, har dålig bildkvalité. Ryssberget tovar ihop sig till något grådisigt. Även förgrunden är oskarp.
Men omslagsbilden är fin: En bark med solbelysta segel som glider förbi Mjölnareholmen i Karlskrona.
Oavsett bildmaterial är boken en god introduktion och en givande läsning för den som bor i Blekinge och den som kommer på tillfälligt besök.
Boken är lätt att hitta i. Kartor åskådliggör. Register går att leta i och den har ett behändigt format. Att Ingemar Lönnbom är en rutinerad, väl påläst kulturjournalist, märks i texterna och är ytterligare ett plus för boken.

Blekinge
Boken ingår i en serie om landskapsböcker som Bilda förlag gör. Ingemar Lönnbom fick uppdraget direkt från förlaget. Boken är i första hand tänkt att guida nya besökare genom Blekinge.
Som sådan bör Lönnboms bok fungera utmärkt. Den är visserligen kompakt att läsa rakt igenom. Men så behöver den inte läsas.
På 144 sidor har Ingemar Lönnbom fått med mycket information. I början finns fakta om areal, befolkning, kommuner, landskapsblomma, lokaltidningar med mera.
Därefter följer kapitel om naturen, Blekinges historia, Blekinge i konst, litteratur och musik och sevärdheter. Varje kommun presenteras med kort historik och turistmål.
Kapitlet om naturen blir för mycket av redovisning och uppräkning: Kentsk tärna, skräntärna, skärtärna, skärfläcka, flugsnappare, sommargylling och havsörn, kanadagås, grågås, gravand, småskrak, svärta, rödbena - en ambitiös redovisning utan att det specifika kommer fram. Först när läsaren får följa med författaren till Torhamns udde och fågelmärkningen hörs Ingemar Lönnboms röst.

Kända blekingar
Blekinges historia från äldsta tid fram till modern är återgiven i korta kapitel som ger en bra översikt över viktiga händelser i städernas historia. Här har Lönnbom presenterat kända blekingar som Nils Dacke, Sören Norrby, Olof Håkansson, af Chapman, LO Smith och PH Wolff.
I kapitlet om Blekinge i konsten, litteraturen och musiken är Ingemar Lönnbom på hemmamark. Här skriver han betydligt personligare, väljer belysande detaljer som på femton sidor ger god inblick i konstens, litteraturens och musikens personligheter i Blekinge. Även om jag kan sakna ett och annat namn inom konsten, som till exempel Wilhelm Smith, Gustav Arnolds och Uno Svensson. Möjligen är det bara jag som föredragit konstnärsnamn framför fågelnamn.
Matkulturen får liten plats. Men Lönnbom har sannolikt måst begränsa texten eftersom böckerna i Bildas landskapsserie ska hålla ett visst format.

Blekingska fenomen
Ingemar Lönnbom tar också upp speciella blekingska fenomen, som porslinsmuseet i Karlskrona, Da Vinci-museet där han håller en föredömlig distans, kolonibebyggelsen på Brändaholm i Karlskrona, Skärva, fästningarna på öarna med mera.
Svagast i boken är bilderna.
Dels för att de hänger dåligt samman med texten. Dels för att de ger intryck av att vara hårt sammandragna bilder, så hopklämda att skärpan ibland försvinner.
Lönnbom, som är journalist, har tagit bilderna med digitalkamera. Det ingick i hans uppdrag att själv fotografera. Så tycks det alltmer bli. Men bara för att man har en hyfsad kamera är det inte säkert att bilderna håller att trycka i böcker.
Visst fungerar Lönnboms bilder som illustrationer. Men de är för allmänt hållna. Till exempel fågelbilden i naturkapitlet. Den föreställer fiskmåsar. Det känns inte som den mest intressanta bild på fåglar typiska för Blekinge.
I boken nämns något som kallas brakteaten, ett fornfynd i guld som hittats på ön Senoren. Jag har ingen aning om vad en brakteaten är för något och hade gärna sett bild på det.

Mulatorps gård
I kapitlet om Slåtter i skogsbygd beskriver författaren livfullt aktiviteterna på en gård i Mulatorp vid gränsen till Skåne. Jag vill se en bild på gården, inte ryggarna av dem som räfsar hö. Andra bilder, som översiktsbilden från Listers huvud, har dålig bildkvalité. Ryssberget tovar ihop sig till något grådisigt. Även förgrunden är oskarp.
Men omslagsbilden är fin: En bark med solbelysta segel som glider förbi Mjölnareholmen i Karlskrona.
Oavsett bildmaterial är boken en god introduktion och en givande läsning för den som bor i Blekinge och den som kommer på tillfälligt besök.
Boken är lätt att hitta i. Kartor åskådliggör. Register går att leta i och den har ett behändigt format. Att Ingemar Lönnbom är en rutinerad, väl påläst kulturjournalist, märks i texterna och är ytterligare ett plus för boken.

Blekinge
Boken ingår i en serie om landskapsböcker som Bilda förlag gör. Ingemar Lönnbom fick uppdraget direkt från förlaget. Boken är i första hand tänkt att guida nya besökare genom Blekinge.
Som sådan bör Lönnboms bok fungera utmärkt. Den är visserligen kompakt att läsa rakt igenom. Men så behöver den inte läsas.
På 144 sidor har Ingemar Lönnbom fått med mycket information. I början finns fakta om areal, befolkning, kommuner, landskapsblomma, lokaltidningar med mera.
Därefter följer kapitel om naturen, Blekinges historia, Blekinge i konst, litteratur och musik och sevärdheter. Varje kommun presenteras med kort historik och turistmål.
Kapitlet om naturen blir för mycket av redovisning och uppräkning: Kentsk tärna, skräntärna, skärtärna, skärfläcka, flugsnappare, sommargylling och havsörn, kanadagås, grågås, gravand, småskrak, svärta, rödbena - en ambitiös redovisning utan att det specifika kommer fram. Först när läsaren får följa med författaren till Torhamns udde och fågelmärkningen hörs Ingemar Lönnboms röst.

Kända blekingar
Blekinges historia från äldsta tid fram till modern är återgiven i korta kapitel som ger en bra översikt över viktiga händelser i städernas historia. Här har Lönnbom presenterat kända blekingar som Nils Dacke, Sören Norrby, Olof Håkansson, af Chapman, LO Smith och PH Wolff.
I kapitlet om Blekinge i konsten, litteraturen och musiken är Ingemar Lönnbom på hemmamark. Här skriver han betydligt personligare, väljer belysande detaljer som på femton sidor ger god inblick i konstens, litteraturens och musikens personligheter i Blekinge. Även om jag kan sakna ett och annat namn inom konsten, som till exempel Wilhelm Smith, Gustav Arnolds och Uno Svensson. Möjligen är det bara jag som föredragit konstnärsnamn framför fågelnamn.
Matkulturen får liten plats. Men Lönnbom har sannolikt måst begränsa texten eftersom böckerna i Bildas landskapsserie ska hålla ett visst format.

Blekingska fenomen
Ingemar Lönnbom tar också upp speciella blekingska fenomen, som porslinsmuseet i Karlskrona, Da Vinci-museet där han håller en föredömlig distans, kolonibebyggelsen på Brändaholm i Karlskrona, Skärva, fästningarna på öarna med mera.
Svagast i boken är bilderna.
Dels för att de hänger dåligt samman med texten. Dels för att de ger intryck av att vara hårt sammandragna bilder, så hopklämda att skärpan ibland försvinner.
Lönnbom, som är journalist, har tagit bilderna med digitalkamera. Det ingick i hans uppdrag att själv fotografera. Så tycks det alltmer bli. Men bara för att man har en hyfsad kamera är det inte säkert att bilderna håller att trycka i böcker.
Visst fungerar Lönnboms bilder som illustrationer. Men de är för allmänt hållna. Till exempel fågelbilden i naturkapitlet. Den föreställer fiskmåsar. Det känns inte som den mest intressanta bild på fåglar typiska för Blekinge.
I boken nämns något som kallas brakteaten, ett fornfynd i guld som hittats på ön Senoren. Jag har ingen aning om vad en brakteaten är för något och hade gärna sett bild på det.

Mulatorps gård
I kapitlet om Slåtter i skogsbygd beskriver författaren livfullt aktiviteterna på en gård i Mulatorp vid gränsen till Skåne. Jag vill se en bild på gården, inte ryggarna av dem som räfsar hö. Andra bilder, som översiktsbilden från Listers huvud, har dålig bildkvalité. Ryssberget tovar ihop sig till något grådisigt. Även förgrunden är oskarp.
Men omslagsbilden är fin: En bark med solbelysta segel som glider förbi Mjölnareholmen i Karlskrona.
Oavsett bildmaterial är boken en god introduktion och en givande läsning för den som bor i Blekinge och den som kommer på tillfälligt besök.
Boken är lätt att hitta i. Kartor åskådliggör. Register går att leta i och den har ett behändigt format. Att Ingemar Lönnbom är en rutinerad, väl påläst kulturjournalist, märks i texterna och är ytterligare ett plus för boken.