Karlskrona

Sunnadalskolans premiär gav rysningar

Halshuggning och häxprocesser. Premiären av Sunnadalskolans Jag, en häxa kunde bjuda på flera starka scener.
Skolans arbete med lärande i fokus uppblandat med teater visade sig återigen vara ett vinnande koncept.

Karlskrona
Stämningsfullt. Musiken och ljussättningen spelade en viktig roll under föreställningen, inte minst under dansarnas framträdanden.
Foto:
När Samira, Linda Sejdijaj, vaknar upp i sin sjuksäng hittar hon Laurentius kniv bredvid sig. Vad var det för något hon upplevde egentligen? Samiras mamma spelas av Medina Dedic.
Foto:
Samira försöker förgäves få trolldomskommissionen att förstå att hon inte är en häxa.
Foto:
Modig. Samira, spelad av Linda Sejdijaj, vittnar emot Laurentius, spelad av Rron Halili, och berättar sanningen om barnhuset. På scenen finns också Cassandra Börjesson, som spelar rollen som den misstänkta häxan Bengta Bengtsdotter.
Foto:
Barnhuset. Barnhusets barn berättar falska vittnesmål för trolldomskommissionen under inrådan av Laurentius. Från vänster, Amina Tamarji, Amina Ramic, Rangin Ahmad, My Gustavsson, Muamera Avdic, Linda Sejdijaj, Latisha Bertilsson och Ghenwa Samara.
Foto:
Fjädrar och glitter. De 14 dansarnas färggranna och fantasifulla danser var koreograferade av Elin Samuellson och Ali Ramic, som är en före detta elev på skolan.
Foto:
Rungande applåder. Drygt 60 elever var involverade i föreställningen på ett eller annat sätt.
Foto:
Samira blir själv utpekad för att vara häxa när hon går emot Laurentius.
Foto:
Samira försöker förgäves få trolldomskommissionen att förstå att hon inte är en häxa.
Foto:
Starka effekter. Anna Sippel, spelad av Medina Dedic, döms skyldig till häxeri av trolldomskommissionen. Johan, spelad av Shahram Mohammadi, och Prästen, Damir Novakovic, övervakar halshuggningen.
Foto:
På sjukhuset. När Samira blivit påkörd hamnar hon på sjukhuset. Där får hennes familj höra att hon måste sövas ned eftersom hon är allvarligt skadad. På scenen: Medina Dedic, Rangin Ahmad, Latisha Bertilsson, Ali Al-saqr och Amina ramic.
Foto:
Johan, Shahram Mohammadi, och Blasius, Ali, Al-saqr, för iväg Bengta Bengtsdotter, spelad av Cassandra Börjesson, till spikstolen för att tvinga henne att erkänna häxeri. I bakgrunden syns Denis Sabani och Damir Novakovic.
Foto:

– Det är helt klarlagt i dag att kulturella uttryck utvecklar hjärnan. Vi vill att våra elever ska lära sig det och därför jobbar vi på det här sättet. Vi tar skolämnets teori som vi knådar med teaterns verktyg. Vi jobbar alltid med lärandet i fokus, säger Peter Skogsberg, som nu för tolfte året i rad producerar föreställningarna på Sunnadalskolan.

Jag, en häxa handlar om flickan Samira som blir påkörd av en bil efter att ha blivit nerslagen av ett gäng mobbare. Hon hamnar på sjukhus och blir nedsövd medan hennes mamma läser en historia från en av flickans skolböcker. Då befinner sig Samira plötsligt i 1600-talet, mitt under perioden där alla former av häxeri och trolldom var förenat med dödstraff.
Samira hamnar på ett barnhus där den onde Laurentius tvingar barnen att berätta falska vittnesmål för trolldomskommissionen. I Bibeln står det nämligen att barn inte kan ljuga, vilket gör att barnens ord skickar flera oskyldiga kvinnor i döden.

Samira är en rättfärdig och stark flicka, som slåss för det hon tror på och anser vara rätt. Hon tar strid mot Laurentius, men i sin kamp för rättvisan blir hon själv anklagad för att vara häxa.
Historien är gripande och även historiskt korrekt på många sätt.
– En av häxprocesserna i teatern är lånad från den enda kända häxavrättningen i Blekinge, berättar Peter Skogsberg.

Det märks att eleverna har jobbat hårt med föreställningen. Både ljus, ljud, koreografi, kostym och agerande föll på sin plats under dagens premiär. Ljud- och ljuseffekterna är särskilt värda att nämna, speciellt när Samira blir påkörd eller när den första häxan, Anna Sippel, blir halshuggen. Effekterna gör att det som händer på scenen känns nästan obehagligt verkligt.

En viktig skillnad från tidigare är att föreställningen i år är mycket krävande för skådespelarna. Scenbytena är snabba, och huvudrollsinnehavaren Linda Sejdijaj, tillsammans med sina barnhusvänner, spenderar större delen av den timmeslånga föreställningen på scenen.
– Tidigare har eleverna kunnat snabbläsa sina repliker mellan scenerna, men det går inte i den här pjäsen, berättar Lenny Mostberg, som är regissör för föreställningen.
Efter föreställningen bjöd skolan på mingel med fika och konstutställning.