Feature

Karoline Sakoury Pettersson: När oliver blivit en livsstil

Feature Artikeln publicerades

Skördemånaden för oliver är över. November är en hektisk månad för alla olivplantage-ägare. Oliver som ska hinna skördas, rensas och pressas till olja eller påbörja inläggningsprocessen för att bli ätliga.

Många av de arbetare som fått göra ständiga renoveringar på vårt stackars gamla hus har olivträd. I två år i rad, under diverse projekt, har arbetarna plötsligt slutat komma när november närmat sig. När de väl börjat svara på sina telefoner igen har förklaringen enkelt varit att “Men vi var såklart tvungna att skörda våra oliver, och det tar några veckor.”

Det är visst en tillräckligt bra ursäkt för att inte höras av under denna perioden.

Vi ställer upp under en lördag och skördar oliver, för några vänner som äger 200 träd. Under våra timmar tillsammans hinner vi rensa fem träd. Då förstår jag bokstavligen vad det betyder, för en vanlig familj om två vuxna och två tonåringar, att mellan skola och heltidsjobb hinna plocka 200 träd rena under en månads tid.

Många långa timmar med att dra runt näten, som läggs under träden för att samla ihop oliverna och raka ner oliverna från grenarna med hjälp av ett räfsliknande verktyg. Samt att alla grenar och blad, som råkat följa med, ska rensas bort innan oliverna kan pressas. Och inte nog med det. När själva plockningen ska äga rum är ett helt företag för sig.

Tiden för skörd måste vara noggrannt uträknad. För att oljan ska få precis den grad av fyllighet och fruktighet som är mest uppskattat hos kunderna, får oliverna varken vara plockade för tidigt eller för sent. Oliven måste också vara tillräckligt mogen för att släppa ifrån sig oljan, men inte för mogen så att kvaliteten och smaken sätts på spel. Den får heller inte plockas under eller efter regn.

Hos våra vänner är det även en synd om man skulle råka trampa på en oliv eller två. Då de eftersträvar bästa kvalitet på oljan används inga oliver som blivit trampade på i de uppsamlande näten.

Vad som fascinerar mig lika mycket som hur de framställer sin högkvalitativa olivolja, är hur de bor. De bor i en ekologisk by där alla invånare eftersträvar ett minimalistiskt och så ekologiskt liv som möjligt. Flertalet av invånarna är veganer, livnär sig till största del på egenproducerade grönsaker och frukt. De flesta husen har ingen el indragen utan använder sig av egna solcellsplattor. Andra bor i indianliknande tält. Avlagda kläder samlas i en central byggnad i samhället och byter ägare genom ge och ta metoden.

Deras egna oliv-, frukt- och grönsaksodlingar är så mycket mer för denna familj än en extrainkomst. Det är en livsstil. Olivolja är inget som här bara används till matlagning. Det används till så mycket mer än så. Hårinpackningar för sprött hår, salva för torra läppar och torr hud samt till ansiktsmasker och några matskedar om dagen för att förbättra matsmältningen. Bara för att nämna några av alla de användningsområden denna nyttiga olja används till av dem som vet bättre.

Jag kanske inte är riktigt redo för att bo i ett indiantält året runt, däremot drar jag i mig ett par extra matskedar olivolja om dagen sedan vi kom hem med vår femlitersdunk nypressad olja.