Feature

Hästarna ger Jeppe Liljegren både glädje och framtidshopp

Gettnabo ,
Jeppe Liljegren är gammal tävlingssimmare, mediasäljare och DJ. Men allra mest är han en ponnypappa som älskar familjens hästar Yasmin och Dundea. Kring dem kretsar inte bara mycket av familjens liv. Genom dem och engagemanget i ”Team equus for hope” kan Jeppe hjälpa till att ge människor i en svår situation hopp. Något hans egen familj hade behövt när lillebrodern Martin drabbades av en hjärntumör.
Foto:
Foto:

Han har den stora förmånen att möta människor när de är glada. Och Jeppe Liljegren är onekligen en glad figur själv – även om han bär med sig minnet av en stor förlust i barndomen.

– Jag älskar livet och väljer att se det positiva, säger den 46-årige mediesäljaren som lika gärna kunde ha blivit elitsimmare i stället för DJ, och som tokälskar hästar.

Artikeln publicerades 2 augusti 2017.

Först svishar vi förbi lilla Gettnabo, mitt emellan Kalmar och Karlskrona. Sedan ser vi den felstavade skylten till Getnabo på andra hållet och hästtransporten som är parkerad bakom ett stort plank.

Men det är naturligtvis i hästhagen Jeppe Liljegren är när vi kör in på gårdsplanen till den gamla lanthandeln som han och hustrun Anna impulsköpte för tio år sedan.

Det finurliga huset med alla sina balkar i taket och vinklar och vrår är numera en liten hästgård, precis lagom för familjens ögonstenar Yasmin och Dundeal. Och det räcker med en snabb överblick över däcket med sin lilla pool för att förstå att hans hem ringar in Jeppe (jo, han heter Jesper. Men det är ett namn bara hans mamma och möjligtvis hustrun använder när det behövs lite skärpa) Liljegrens personlighet nästan perfekt.

För det var ju simmare han skulle bli därhemma på Rökebacken i Bromölla, där hans pappa en gång tog på sig ett stort hobbyprojekt och byggde familjens hus. Visserligen kom den lille killen med vattenskräck i gång med simningen lite senare än sina jämnåriga, men det tog han igen med råge.

– Jag lärde mig inte simma förrän i trean. Men sedan gick det ganska bra, berättar Jeppe, som under gymnasiet flyttade till Kristianstad för att träna och tävla för en större klubb.

Han slutade med simningen när han var 18. Då hade något helt annat tagit över hans liv.

Det kom sig nämligen som så att Jeppe under en semester på Mallorca fick för sig att han skulle går på disko. 14 år gammal knallade han i väg från familjen. Men eftersom han inte fick vara ute så länge, var det bara han och discjockeyn där.

– Så där satt vi klockan åtta i den tomma lokalen och spelade skivor, minns han.

Väl hemma blev det vinylskivor för alla pengarna. Sedan satte han lappar på lärarskåpen i skolan med budskapet "Boka mig som DJ. Första gången är gratis."

30 år senare har han spelat överallt. På färjor, i fjällen och självklart på alla Blekinges stora nöjesmetropoler. Över 300 klubbar över hela landet har det blivit.

Men Jeppe har också jobbat som verkstadsarbetare i tio år på Nymölla bruk. Något år innan lumpen och några därefter.

Han siktade egentligen på att bli fallskärmsjägarna, men stupade i ett test och fick förslaget om en annan lite tuffare utbildning med chans till högskolepoäng som han kunde ha nytta av senare i livet. Nämligen den till ridande militärpolis.

När han satte upp på det 1, 75 meter höga halvblodet hade Jeppe aldrig suttit på en häst och han målar livfullt upp hur vissa onämnbara partier av hans kropp såg ut efter de två första veckorna i sadeln – utan stigbyglar.

– Jag var blå, grön och svart precis hela vägen upp, säger Jeppe som speciellt minns sporrsträcken i full galopp över Gärdet tillsammans med 60 andra ryttare och när han red med sabel och tyglarna i en hand precis bakom kungen under riksdagens öppnande.

Nu blev det inte polishögskolan som planerat, men mamma hittade en utbildning för mediesäljare och programledare i kommersiell radio. Jeppe läste båda och 2004 började han sända sina program på Radio match.

Två år senare tog Mix Megapol över den stationen och Blekinge blev ett rent säljkontor. Det var så Jeppe hamnade som säljare på BLT/Sydöstran för fyra år sedan. Ett jobb han betecknar som perfekt för en person som älskar media och att prata med allt och alla.

Men trots jobb och familj har han aldrig slutat med DJ:andet. På senare år har det också blivit mer och mer musikquiz, där Jeppe klurar till musikfrågorna på sitt eget vis. Det är också ett sådant han ska till några timmar efter vårt besök. För trots att det är mitt i semestern befinner han sig mitt i sommarens mest hektiska sju veckor med jobb onsdag till söndag.

– Det är ju så himla roligt. Tänk att alltid få träffa människor när de är som gladast, säger Jeppe som bara kan konstatera att det är så kul när folk kommer fram och berättar att de är där för hans skull.

– Det är en riktig egoboost.

Självklart var det genom musiken han träffade Anna. Hästtjejen som på självaste Alla hjärtans dag för elva år sedan tog karaoke-micken och sjöng sig rakt in i Jeppes hjärta med Bonnie Tylers "It´s a heartache” och Lisa Nilssons Himlen runt hörnet”, den senare en av de sånger som båda förknippar med sitt bröllop.

– Jag ringde henne när jag satt i bilen hem redan samma natt och en månad senare flyttade vi ihop, berättar Jeppe.

Sedan dess är de ett självklart par med en kärlek så speciell att de inte själva kan förklara den.

– Det var som vi var två pusselbitar som var menade att sitta ihop.

För visst är han en rejäl romantiker. Men inte bara det, Jeppe är en lite ovanlig man på flera sätt. Han älskar nämligen att shoppa och köper ofta kläder och skor till sin hustru. Ja till och med smink och smycken prickar han in till belåtenhet.

– Det är Jeppe som är tjejen i vårt förhållande, skojar Anna och skrattar lite åt minnet när hennes man jobbade på Statt och under hennes paus från äldreboendet några kvarter bort öppnade fönstret och vrålade rakt ut i sommarnatten ”Den här låten är till dig, älskling”.

Den gången var det ”deras” låt ”I was made for lowing you” med Kiss han spelade för henne.

Men musikminnena är så många fler. Så också de hästrelaterade. Numera rider han dock inte så ofta. Familjens två ponnyhästar är inte så viktbärande, som han lite diplomatiskt uttrycker det.

– Jag är ponnypappa och ”Bob”, det vill säga den som bär och betalar, säger Jeppe som både gillar vardagspysslet med hästarna och att åka på tävling. Inte minst för det sociala livet vid sidan om.

Att nioåriga dottern Nelly enbart ser de tävlingar hon hittills varit med på som en rolig utmaning tycker han borgar gott för framtiden.

– Det viktigaste med all idrott är att det är kul. Även om vi kommer sist går vi alltid fram och gratulerar vinnaren.

Familjen Liljegren är också drivande i ”Team equus for hope”, där man ordnar olika evenemang och ett 20-tal unga ryttare tävlar som ett team med syftet att samla in pengar till cancerforskningen.

Engagemanget i ridningen är föresten anledningen till att Jeppe drar sig lite norrut och efter semestern börjar jobba på Barometern i Kalmar.

Just det där med viljan att ge hopp är något som bottnar i hans egen barndom och en förlust hans familj drabbades av när han var åtta år. Själv minns han inte så mycket av sin lillebror Martins sjukdomstid och alla resor till Lund, men han har ett glasklart minne från dagen när brodern tappade balansen och föll från granntrappan.

– Han kom krypande hem och plötsligt kunde han inte gå. Det var så hjärntumören upptäcktes.

Det skulle ta ett år mellan hopp och förtvivlan innan cancern avgick med segern. Länge efter det grubblade Jeppe över döden. När han så småningom fick veta att han blivit storebror igen och fick frågan vad han tyckte att den lille skulle heta, svarade han: "Bara det är något med J, då dör han inte".

Som vuxen beundrar Jeppe sina föräldrar på många sätt, men kanske mest för deras mod att de vågade gå vidare.

– Det måste vara det allra värsta man kan råka ut för, att förlora ett barn.

När han själv blev pappa var det som om tankarna på Martin kom upp till ytan igen.

– När man är 18 tänker man inte så mycket på allt tar slut en dag. Och visst behöver vissa frågor få ett svar. Men jag väljer att se det positiva. Jag älskar livet och är glad så länge jag får leva.

Fakta

Jeppe Liljegren

Föddes: 26 juli 1971

Familj: hustrun Anna och barnen Alle, 17, Nelly, 9, Tilda, 7. De två hästarna Yasmin och Dundeal (som heter något jättelång och fint, men kallas Oskar till vardags).

Bor: I den gamla lanthandeln i Gettnabo

Yrke: Mediesäljare och DJ. Efter semestern börjar Jeppe jobba på Barometern i Kalmar.

Mitt livs bästa ögonblick: Det går inte att säga, det finns alldeles för många. Ett ganska färskt är när jag fick var warmup-DJ på den stora scenen på Fredriksskans under ”Vi som älskar 90-talet”.

Mitt livs värsta ögonblick: När min lillebror Martin dog.

En person som har betytt mycket för mig: Om jag inte får säga Anna, måste det bli Michael Jackson. Han var en fantastisk musiker och entertainer ut i fingerspetsarna.

Om jag vann 100 000: Då skulle jag köpa en häst till.

Visa mer...