Feature

Christian Hylse: ”Passa på att njuta innan det kokta fläsket är stekt”

Feature Artikeln publicerades

Sommartider hej och hå och hej då.

Njut så länge det varar.

Nöjda är vi minsann aldrig.

Krönika

Christian Hylse Byline
Christian Hylse Byline

Njut. Snart är grillvädret över. Vindar från alldeles för nära ishav hotar, liksom suktar efter vår trolovade sommarkärlek.

Svordomar följer. ”Jag visste att det skulle bli så här”. Grilla i ösregn i ren protest. Brända korvar. Isterband som luktar soptopp mitt i juli. Svart flintstek. Valde fel semesterperiod i år också. ”Det är så typiskt”.

Och så den eviga frågan: ”Varför njöt jag inte mer när jag hade chansen?”.

Svaret är ganska enkelt.

Vi anade oråd så fort majhettan och solen och sommaren omfamnade oss. Vi blev misstänksamma. Grannarna pratade. Damen på Systembolaget också. Den unga ”första dagen på sommarlovet”-killen på Telenors kundtjänst också. Han som försökte byta samtalsämne när jag förkunnade att fakturaavgiften, detta vansinne till ocker och ofog, skulle bort vid betalning med e-faktura. Till och med brevbäraren vevade ner rutan för att visa glädje och spontanitet: ”Hylse, klipp för fan häcken innan regnet kommer”.

Klia din rumpa själv, gubbe.

Vi kan aldrig ”passa på att njuta” när vi väl har chansen.

Vi kan lagen om vardagens jävlighet.

Vi vet ju att snart kommer eländesvädret och då har vi liksom passat på helt i onödan. Då är det lika bra att anamma min paradgren - uppgivenhet. Slaget är förlorat på förhand. Varför njuta när vi ändå snart får plocka fram tjock yllekofta igen?

Allt är med andra ord en illusion.

Vi tror verkligen på fullaste allvar att vi är bäst i världen på att ”passa på”.

Lögn,trams och nonsens.

Vi är faktiskt bara rätt hyggliga på att påminna oss själva och folk i vår omgivning att ”njuta så länge det varar”.

Det gäller allt - snö och krispiga utedagar på sportlovet, skatteåterbäringen, fredagsgroggen, barnens år på förskolan, stugsemestern på Gotland, kärleken, livet och drivmedlet i bilen som ändå inte överlever ännu en besiktningskontroll.

En dag tar livet slut. Men alla andra dagar finns ett här och nu och faktiskt också en morgondag.

Det glömmer vi gärna.

VI får liksom inte bli för nöjda.

Vi är svenskar, världens mest ängsliga folk.

Vi ska minsann inte njuta av stunden utan brasklappar om alla lömskheter som flåsar oss i nacken.

Nu väntar skolavslutningar, hägg och syrén, skumpa och studenter åker lastbilsflak i min lilla stad.

Själv stannar jag hemma.

Finns ändå inga parkeringar.

Och varför är studenterna så onödigt lyckliga?

De är ju på väg att bli vuxna. Måste snart skaffa sig ett jobb, bilda familj, ta ansvar och allt det där.

Det är ju synd om stackarna.

Men kanske har de, till skillnad från oss alla rundgångsmänniskor, fattat hela grejen.

De njuter.

Passar på.

För här och nu är också en alltid och i alla fall en halv evighet.

Ta hand om sommaren. Krama sönder solen. Krossa myggor med handflator.

Och glöm aldrig Kikki Danielssons bevingade ord:

”en papaya coconut

å en plats i solen

ja det är allt

som behövs för att

fylla en frusen själ”

Junikramar!

/Hälsningar Hylse.