Minnesord Peter
I sina minnesord över Peter här om veckan berättade Signar Bengtsson en historia från Byxelkrok 1976. Peter och Torbjörn var på premiärtur från Söderköping till Karlskrona med Peters båt Metamorfos, en elva meters segelkatamaran med dubbla vingmaster, det senaste inom segelbåtstekniken på 70-talet. Men katamaraner är inte alltid så lättmanövrerade och vingmaster med en fast vinge och bara litet segel i bakkant gick inte att beslå som ett vanligt segel, dessutom måste allt fungera. Men i Byxelkrok gick det lite för fort, manöverutrymmet i sommarkvällen var betydligt mindre än väntat, fallen hade fastnat och motorn gick inte att backa med rodren nere. Så Peter och Torbjörn fick ägna resten av kvällen till att besiktiga och reglera skador hos några av midsommarfirarna och nästa morgon till att hjälpa en av dem tillbaka till Borgholm. Det var inte den enda malören på premiärturen men så blir det ibland med nya idéer. Så småningom, efter många ändringar och justeringar, blev Metamorfos både lätt och rolig att segla, en av få större segelkatamaraner i landet vid den tiden som kunde nosa på 30 knop, i rätt vind.
Med Karlshamn som ny hemmahamn engagerade sig Peter för att starta en förening för katamaranseglarna i regionen, Hanöbuktens Flerskrovsseglare, inte så många men desto mer entusiastiska, som bland annat arrangerade internationella hastighetsseglingar i Karlskrona och andra seglarmöten. För Peter var segling i allmänhet och Metamorfos i synnerhet ett livsprojekt i både tid och engagemang.
Peter var duktig i skolslöjden och lärde sig träsnickeri på ”mallvinden” på varvet i Karlskrona, där han jobbade ett år efter realskolan, innan han började på maskinlinjen på ”teknis”. Efter skolan sökte han till Hochschule für Gestaltung i Ulm, uppföljaren till Bauhausskolan i Dessau och den tidens ledande utbildning i industridesign, där han blev antagen vid första försöket. Men året därpå lades utbildningen ner på grund av politiska intriger.
Peter konstruerade och byggde också några andra båtar, den första i början av 60-talet, en liten motorgalosch i masonit på trästomme, med inverterad v-profil i botten, som en katamaran, och som han sålde till Ole Forell för några hundra, för att fiska med. Sedan byggde han en tvåmans segelkatamaran i plywood, den första i regionen, som BLT var ute och plåtade. Så småningom blev det plastbåtar i stället, bland annat en lätt enmanskatamaran för ungdomar, men luften gick ur segelsporten när vindsurfingen tog över, så ingen båttillverkare var längre intresserad. Ännu här om året arbetade han med en enkel monterbar katamaran för sport- och fritidssegling, för en tillverkare i Kina.
Peter hade många kontakter i Kina. Som plastkonstruktör hade han konstruerat formverktyg för plastindustrins alla produkter från Småland med omnejd och på kontoret i Karlshamn fick de snart också uppdrag av Ericson att hjälpa till med plastkonstruktioner för mobilerna. Peter konstruerade skalet till Ericsons mobil ”hajfenan” som blev den enda på marknaden som verkligen klarade stötsäkerhet, vatten- och dammtäthet för hårda miljöer, så när produktionen flyttades till Kina ville Ericson att Peter skulle flytta med – men det var ju svårt med segelbåt i Karlshamn. I stället blev det en massa resor, över sextio stycken, fram och tillbaka från kontoret i Lund till de olika fabrikerna runt om i Kina och grannländerna, ofta flera veckor åt gången. Men när mobilernas knappar ersattes med en display blev det inte så mycket kvar att konstruera och Peter erbjöds en generös avgångsersättning. I stället engagerades han av seglargrannen på båtklubben i Limhamn, Bertil. Bertil tillverkade tandhygienprodukter åt apoteken och var naturligtvis intresserad av både tillverkning i Kina och utveckling av nya produkter och tillsammans jobbade de med olika projekt fram till semestern i somras, då Peter blev tvungen att trappa ner verksamheten.
Lars Estlander, Margot Estlander Vikström
