Marianne ”Majsan” Enckell

För oss alla - sonen Peter Artikeln publicerades

Marianne ”Majsan” Enckell har som tidigare meddelats gått bort. Hon avled den 15 januari 2018 i en ålder av 83 år i kretsen av sina fyra barn.

En tidig vinterdag 1934 föddes mamma i Gylsboda strax utanför Lönsboda. Hennes farfar Alfred hade nästan ett halvsekel tidigare startat stenbrytning i diabasgången där. 80 år senare var mamma tillbaka och fick chansen att återse födelsehuset.

Just sten kom att bli en del av mammas DNA genom hela livet. Familjeföretaget AK Fernströms var inte bara ett företag utan också den sammanhängande länken i familjen.

Hela den medvetna barndomen tillbringades på Solhem, huset som morfar köpte 1936 beläget på Sternö.

Under Solhemsperioden växte familjen med ytterligare fyra systrar som med gemensamma krafter skapade ett unikt hemmalag. ”Heja heja hemmalaget” ljöd ofta mellan väggarna i det stora huset.

För mammas del började idrotten bli allt viktigare. Som ung vann hon DM i tennis och var även duktig i friidrott. Det var väl här som vinnarskallen föddes och som kom att följa henne resten av livet.

Solhemstiden kom att leva fram till 30-årsåldern då epoken gick mot sitt slut. Efter några år i Lund inleddes Skolgatantiden i Karlshamn, med fyra egna barn och man. Det var under den här tiden som golfen kom in i livet på allvar. Golfen kom också att dominera och under en period spelades SM i Mor och dotter. Flera pokaler kom med tiden att pryda bokhyllorna. I golfkretsar blev hon snabbt känd som Majsan - en tävlingskvinna!

När mamma lämnade Skolgatan gjorde hon det i ensamt majestät. Åren från 1995 fram till idag blev tuffa med flera sjukdomsbesök. Men när krafterna tröt för golfen så tog boule och bridge en viktig position i vardagen. Vi barn blev hennes stora glädje och i synnerhet barnbarnen och så småningom även de fyra barnbarnsbarnen.

När idrottsutövandet upphörde blev tävlingar av olika slag i TV den stora behållningen. Även i soffan hördes ofta Heja heja hemmalaget. Ilskan över för många norrmän i täten förbyttes med glädje över svenska framgångar. Skrattet fanns där alltid och sista finalen hon upplevde dagen innan hon somnade in, där två svenskor kom etta och tvåa, utbrast mamma i en kommentar som fick oss andra att gapskratta: ”Maja och Stina - det hette ju Berntssons kossor”.

(Berntsson var bonden som skötte jordbruket runt Solhem)

Vi fyra barn och våra familjer sörjer tillsammans med dina tre systrar och deras familjer och naturligtvis mängder av vänner.

Tack för allt mamma.