"Jag känner att jag är född till det här"

Grattis Artikeln publicerades

Jockum Nordströms konstnärshjärna arbetar mest hela tiden. Målet är detsamma som under de nattliga promenaderna under stjärnhimlen: inte för att finna något svar, utan snarare att få tröst för “all skit i världen”.

Jockum Nordström är en av Sveriges mest framgångsrika och världsberömda konstnärer. Hans egensinniga teckningar och kollage kan gå för miljonbelopp och hans verk ställs ut på institutioner som The Museum of Modern Art i New York, Moderna museet i Stockholm och Centre Pompidou i Paris.

– Det är skönt att vara accepterad, men berömmelse tänker jag aldrig på när jag träffar folk eller jobbar. Konstnärens kapital är att alltid hålla på och kämpa på seriöst för att hålla arbetslusten vid liv. Det är det viktigaste av allt, och det enda jag har – jag kan knappt läsa. Om jag inte får hålla på mår jag dåligt och har svårare att leva, säger han i sin ateljé i Stockholm.

Skapandes i sin snurrstol omges han av allsköns utklippta grejer på golvet i en kreativ oordning.

– Kaos är kanske inte en förutsättning för att jag ska kunna jobba, men det är viktigt för mig att sakerna ska ligga kvar där de är – annars bryter man sönder tankebanorna. Kaos är en bild av det undermedvetna som jag försöker återskapa.

Behovet att teckna började under uppväxten i den trånga trean i stockholmsförorten Farsta, där han tecknade tillsammans med sina tre syskon. Inte för att spara teckningarna, utan som en lek. De ritade sittandes på golvet, i ett hörn eller i köket. Papper och penna fanns alltid, och uppmuntran – både mamma och pappa var intresserade av målning. Det var bara att teckna på.

– Vi hade fri uppfostran så vi fick rita även på nätterna. Vi fick frihet. För mig handlar konsten om att frigöra sig och ifrågasätta även sig själv. En pågående process ända tills man går i graven. Det kan vara jobbigt och påfrestande, men också skönt. Självklart är det tufft att aldrig slå sig till ro i psyket, att hjärnan aldrig tar semester. Men när det är oroligt i livet då kan det vara skönt att jobba.

Frigörelsen tog ett stort kliv vid fyllda 17. Han flyttade hemifrån, började på Konstfack i Stockholm och hankade sig fram genom konsten – i två decennier. Konstmässan i Basel år 2000 förändrade allt. Världen fick upp ögonen för en konstnär som tecknade i en tid då ytterst få tecknade seriöst. Eller, som han själv säger, han fyllde ett tomrum. Hur som helst var det internationella genombrottet ett faktum, och oron över pengabrist ett minne blott.

– Det var en jättestor vändpunkt, så klart. Flera gallerier runt om i världen ville jobba med mig, jag som knappt kunde någon engelska och aldrig varit i New York. Det var teckningarna som tog mig dit! Sedan rullade det på.

Nu har Jockum Nordström varit “accepterad” i nära två decennier och han tycks ha samma drivkraft.

– Drivkraften ligger fortfarande i konsten. Inte att åstadkomma något bättre, utan annorlunda. Jag känner att jag är född till det här och då ska jag göra det ordentligt. Det är inte alls viktigt att alla ska tycka om det jag gör, men jag vill känna att jag bjuder på någonting och överraskar åtminstone mig själv. Livet består ju av så mycket rutin och igenkända saker.

Kanske är det därför som han under årens lopp ägnat sig åt en del utvikningar. Han har gjort en kortlek, skrivit och illustrerat fem barnböcker i serien “Sailor och Pekka”, gjort animerade kortfilmer, lirat gitarr och kommit ut med albumet “Paddan och hunden” tillsammans med Jocke Åhlund och gjort illustrationer till Lev Tolstojs fabler i bilderboken “Fabler och andra berättelser” (Rabén & Sjögren, 2018).

– Det var nödvändigt. När jag sitter fast kan jag befria mig genom att göra spretiga saker.

Livet består inte enbart av konst. Med i bilden finns en livskamrat, barn, kompisar och åttaårige hunden Aslan – lejon på turkiska. Musik betyder alltmer liksom vistelse i naturen och inte minst nattliga promenader för att studera stjärnhimlen.

– Dessa promenader ger en viss tröst mot all skit i världen, med konflikter, våld och hot mot miljön. Det visar att det finns en större värld där ute. Egentligen behöver jag inget svar, det är kanske därför som jag håller på med konst, för konst ger inte heller något svar. Naturen, stjärnorna och konsten står för något annat, något trösterikt.

Utanför ateljén kan han uppfattas som barnslig av sina kompisar, eftersom han är så spontan.

– Jag är mer barnslig när jag är med folk. Därför har jag ett enormt behov att vara med mig själv, säger Jockum Nordström.

55 år

Jockum Nordström

Fyller: 55 år den 19 december 2018.

Gör: Konstnär.

Familj: Varit ihop med konstnären Karin Mamma Andersson i 32 år, gifte sig 2017 efter ett spontant infall. Två vuxna söner.

Bor: Stockholm.

Så firar han födelsedagen: “Jag ska dricka Guinness på fat – flera stycken!”

Om att fylla 55: “Det suger att bli gammal rent fysiskt. Kroppen är inte med, jag har förstört mina knän och mina ögon har blivit sämre. Annars känns det bra. Jag har ett roligt liv!”

Det värsta du vet: “Obefogat våld.”

Så börjar en bra dag: “Med musik.”

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.