"Jag är bara piss på jorden som alla andra"
Soraya Hashim är debattchef på Metro och hamnade på sjätte plats när organisationen TCO 2017 listade framtidens 99 mäktigaste personer i Sverige.
– Det känns supercoolt, så klart. Motiveringen visar att de fattade vad jag vill göra: jag försöker att lyfta röster som inte brukar komma till tals. Som gratistidning för så många är det viktigt att Metro speglar människor som inte har andra plattformar att nå ut.
Det är hon som avgör vilken insändare, debattör och kolumnist som ska läsas av tidningens 1,2 miljoner läsare. Det är ett stort ansvar som hon tar på stort allvar.
– Jag kan bli utskälld för att jag är så noga med faktakoll. Fakta är jätteviktigt; folk måste kunna lita på våra uppgifter, annars förstärks känslan av utanförskap och att man inte kan lita på "makten".
Hon liknar sin makt vid en megafon som hon lånar ut. Hon försöker vara lyssnande och snäll – utan att vara mesig. Det roligaste med jobbet är att hitta rösterna som inte kommer till tals, men hon har svårt att komma på några svårigheter med jobbet.
– Tvärtemot vad många tror så tycker jag inte att det är svårt att lägga band på mina egna åsikter. Folk tror också att jag älskar att debattera – det gör jag inte! På min egen tid pratar jag helst om andra saker än debatter. Jag snackar hela tiden, jag vet inte om jag gör något annat än att prata. Klart att det också blir politik och samhällsfrågor, men mest om vad som händer i mina vänners liv.
Vilka frågor triggar i gång dig?
– Jag rasar över saker hela tiden och kan gå i gång på vilken fråga som helst, och blir snabbt förbannad! Så går det över lika snabbt. Om någon jävlas i ett sällskapsspel tappar jag kontrollen. Och om min kille glömmer att byta toarulle skriker jag helt ogenomtänkt. Det slutar med att jag gömmer de tomma rullarna i hans skor i hallen…
Hon växte upp i Göteborg tillsammans med en mor, som var universitetslärare i engelsk litteratur, och en storebror. Pengar var en bristvara. Likväl var de rika, sett till moderns kulturella och intellektuella kapital.
– Det öppnade många dörrar för mig. Mamma pratade litteratur och kultur med sina kollegor hemma hos oss och jag fick alltid vara med och prata – trots att jag hade noll koll. Klart att det gav självförtroende och också självklarhet att gå in i olika sammanhang utan att vara särskilt skraj.
Självförtroendet ledde också till att hon ville "bli allting och bo överallt", åtminstone ett tag. Vilket resulterade i att hon pluggade – ingenting. Likväl med oanfrätt självförtroende. För när hon sökte jobb på Sveriges Radios P3 för tio år sedan mejlade hon chefen: “Jag är grym. Du behöver mig.”
En vecka efter mejlet satt hon i radiostudion som sidekick i programmet “Brunchrapporten””, vilket ledde till att hon blev programledare för “Morgonpasset Helg”.
– Jag hade ingenting att förlora. Det värsta som kunde hända var att chefen skulle tycka att jag var en idiot och ett töntigt arsle, och det är inte hela världen. Jag är bara piss på jorden som alla andra. Skönt att ha självdistans när saker är svåra.
Jobbiga perioder har hon upplevt på nära håll. Tidigare i år kom hon ut i Metros WomanUp-podd om sina återkommande depressioner.
– Bra att fler pratar om psykisk ohälsa. Ibland mår jag svindåligt, men det är en del av mig och jag är inte ensam. Det som ofta har hjälpt mig är att jag vet att det går över och att jag även har haft “världens bästa” perioder.
Framför allt är Soraya Hashim en oerhört social person, vars kvällar ofta är fulltecknade av träffar med vänner.
– Det sociala är en stor del av mig. Det viktigaste i livet för mig är alla fantastiska människor som jag har runt omkring mig. Jag är så jävla rik på fina människor. Det är den största lyxen som finns: folk som jag kan skratta med, vara ledsen med och hitta på saker med. Dessa människor är min luft. De ger mig energi.
Att åldras tycks hon inte ha någonting emot. Tvärtom.
– Jag älskar att vara äldre! För varje år som går blir jag mer vän med mig själv. Inte bara accepterar jag mig själv, jag gillar mig själv och tycker att jag är rätt "nice".
