Desmond Moroney

Familj Artikeln publicerades

Desmond Moroney somnade in den 11 februari 2018. Närmast sörjande är hans fru Margreth och barnen Kelly, Caroline och Peter.

Min vänskap med Desmond började när han kom till Karlskrona IK som spelande hockeytränare vid en tid då jag som femtonåring bäst behövde en förebild både på och utanför ishockeyrinken. Trots åldersskillnaden mellan oss växte en förtrolig och djup vänskap fram som varade livet ut. Min blygsamma karriär som ishockeyspelare grundlades till stor del av Desmond. Han gav mig styrkan och självförtroendet som en liten, vilsen junior behövde i den stora hockeyvärlden, men han kom också att prägla mitt liv och mina värderingar på ett betydande sätt utanför ishockeyn.

Des älskade ishockeyn så länge han var aktiv, både som spelare och tränare. Det var ingen tillfällighet att biljetterna sålde slut när Des var med på laguppställningen eller som tränare, oavsett vilket lag vi mötte. Alla förväntade sig det ”lilla extra” och nog fick de full valuta för inträdet.

Des var en sann showbizartist och visste precis hur man skulle dra folk till arenorna – antingen via sina uttalande i medierna, med nävarna på isen eller sin fantastiska skridskoåkning, men det fanns alltid en bakomliggande humor i allt han företog sig.

Som när vi skulle spela en uppvisningsmatch på uterink I Vimmerby, utsålt förstås, i väntan på den ”onde själv”, men vad gör han? Till matchstarten kommer han ut med en bandyklubba och ska teka till publikens förtjusning. Humoristen i ett nötskal.

Eller som den gången jag tagit en onödig utvisning endast en minut från full tid vid ledning 5–4. Motståndarna gör mål och jag åker moloket ut till avbytarbåset och får en rejäl utskällning och en Aftonbladet över kinden med kommentaren ”ta aldrig en utvisning vid en ledning och det är mindre än två minuter kvar av en match”. Vi gör 6-5 tre sekunder före slutsignalen och efter matchen hyllar han mig inför hela laget för att jag gjort en kanonmatch. Läromästaren i ett nötskal.

Eller den gången, vid en blytung förlust uppe i Norrland på väg hem i bussen. Vi hade, som vanligt, fått vår beskärda del av kritik, alla deppade och det var en riktigt tung och dyster stämning. Plötsligt, mitt I natten tar han micken och säger ”grabbar, detta är inget att deppa för, fyra miljarder kineser vet ej ens om att vi spelat ikväll och krigen rasar fortfarande vidare i världen”. Psykologen i ett nötskal, han började höja oss för nästa fight.

Eller den gången, ...eller den ...eller den – ja, man skulle lätt kunna skriva en bok om alla fantastiska minnen många av oss fått uppleva tillsammans med Desmond.

Desmond var samtidigt min idol, läromästare och bästa vän både på och utanför isen och faktum är att våra diskussioner handlade mer om livet och det som skedde utanför hockeyn. Det kunde handla om allt mellan religion, politik, kultur, vilket också var fascinerande då Des hade mycket kunskap och var också kunnig och begåvad på många plan.

Jag är oerhört tacksam, lycklig och stolt att jag fått stå en legend som Desmond Moroney nära och uppleva så många oförglömliga ögonblick tillsammans. Han kom att prägla mitt liv både inom ishockeyn och privat och kommer alltid att vara en förebild för mig.

Nu har en hockeylegend gått bort, saknad av många. Desmond kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.

Pelle Hjelm