Claes Elmstedt till minne

Familj Artikeln publicerades

Som tidigare omtalats har förre riksdagsmannen och landshövdingen Claes Elmstedt avlidit. Han skulle nästa månad ha fyllt 90 år.

Claes Elmstedt.
Foto: Staffan Lindbom
Claes Elmstedt.

Claes Elmstedt var född i Hulta, Ronneby, där föräldrarna var lantbrukare. Han övertog föräldragården 1961 och drev den i många år innan han överlät den. Innan dess hade han bedrivit lantbruk i Tararp, Bräkne-Hoby i fem år.

Han kom tidigt att arbeta inom jordbruket på föräldragården samtidigt som han kom att intressera sig för politik. Först i dåvarande SLU, nuvarande CUF. Han blev tidigt distriktsordförande i Blekinge för att sedan bli ombudsman för Centerpartiet i Ångermanland. Här träffade han också Thorbjörn Fälldin som sedermera blev statsminister. De hade genom åren nära kontakt och Claes Elmstedt blev också kommunikationsminister i den borgerliga regeringen 1981–1982. Då han lämnade riksdagen utnämndes han till landshövding på Gotland.

Efter ombudsmannajobbet i Ångermanland återvände Claes Elmstedt till Blekinge och invaldes 1964 till riksdagsman för Centerpartiet. Under sin tid i riksdagen var han bland annat vice ordförande i utbildningsutskottet. Utbildningsfrågorna kom han att även i övrigt att ägna stor uppmärksamhet då han var med i styrelsen för landstingets skolor i Blekinge samt som ordförande i regionstyrelsen för södra Blekinge vad gällde högskoleutbildningen. Han arbetade med betygsfrågorna i skolorna. Inom jordbrukets föreningsrörelse var han bland annat ledamot i styrelsen för dåvarande Föreningsbankens regionbank i Kristianstad och styrelsen för Lantbruksstyrelsen.

I många år var han ordförande för Centerpartiet i Blekinge. Han hade varit ledamot av kommunfullmäktige i Ronneby, bland annat som vice ordförande. Han hade varit ordförande i Länsskolnämnden i Blekinge.

Under mina år som journalist kom jag i nära kontakt med Claes Elmstedt. Han var alltid korrekt. Man hörde honom aldrig tala illa om någon person, även om det var en politisk motståndare. Han var helt enkelt en samarbetsman som ville finna lösningar. Därmed inte sagt att han gjorde avkall på sin åsikt. Han ställde också upp för andra och man fick alltid en trevlig pratstund.

Han hade även gjort en del skrifter, bland annat om Hulta, samt dikter och under senare år var hans kåserier i Blekingeposten en tillgång. Kalla det gärna nostalgi men det gav alltid en inblick i hans liv, inte genom att framhäva sig själv, utan att skildra verkligheten.

Stig Martinsson