Familj & sånt

Glasbacken-lirare med stjärnstatus

Familj & sånt Artikeln publicerades

Blekingsk fotboll fyller 90 år i dagarna, om man nu tar födelseåret för Blekinge Fotbollförbund - år 1917 - som riktmärke förstås. Ostridigt är emellertid att det spelades fotboll i vårt län flera år tidigare, si så där för cirka 100 år sedan. Historien vet att berätta att de första egentliga fotbollsdrabbningarna ägde rum på kaserngårdarna i militärstaden Karlskrona runt år 1900.

Nostalgiskt har för sin del icke något förflutet som aktiv fotbollsspelare, men vidgår gärna att jag i mycket unga år tillhörde fansen kring lirarna i Ronneby, entusiasterna bakom kvarterslagen i Brunnsstaden med närområden. Sådana lag som Ronneby FF, Kalleberga SK, Samrealskolans BOIS och Ellegårdens IF!
Kvartersklubbarna var för övrigt betydelsefulla för fotbollssportens utveckling, även om livslängden oftast blev kortvarig inte minst med tanke på bristande ekonomiska resurser och under första hälften av 1940-talet till följd av andra världskriget. Militärinkallelserna blev ödesdigra för de små fotbollsklubbarna. Och de större föreningarna förlorade en viktig rekryteringsbas.
Kvar fanns i början på 50-talet Ronneby Bollklubb, som lyckats övervinna alla svårigheter. RBK:s ursprung var för övrigt en av de många små kvartersklubbarna - Glasbackens AIS, bildad av
ett gäng unga bolltokiga pojkar runtomkring Övre Brunnsvägen

Gais var förebild
Förebilden för Glasbackens AIS var Göteborgsklubben Gais, men namnet byttes sedermera till Ronneby Bollklubb.
En egen plan anlades vid den så kallade Lindblomska kyrkogården. Den byttes ut sedan man fått tillgång till Ronneby Idrottsplats, alldeles invid Övre Brunnsvägen.
De första åren i seriesystemet var inte särdeles lyckosamma. Framgångarna kom emellertid några år efter sammanslagning med IFK Ronneby. RBK:s representationslag hamnade i focus. Laget vann den dåvarande Sydöstra serien i div III och avancerade till och med till div II i juni 1951. Det blev en endast ettårig sejour i "tvåan" och flera av klubbens duktiga a-lagsspelare värvades till andra klubbar, bland andra Sigge Löfgren, som efter något år i allsvenska Helsingborgs IF blev proffsspelare i italienska Lazio i Rom.

Trogen skara
Vi var en trogen liten skara supportrar som följde Ronneby BK i såväl med- som motgång. Till bortamatcher hände det att vi tog taxi. Taxichauffören tillhörde i regel också fansen, så resekostnaderna för passagerarna blev överkomliga.
Nostalgiskt erinrar sig en av RBK:s bortamatcher i småländska Lessebo. Året var 1946. Matchen var avgörande för Blekingelagets fortsatta existens i sin serie. RBK ställde upp med sin starkaste representationselva med lysande spelare som Sigge Löfgren, Karl-Birger Karlsson och Nils "Gojan" Appelkvist.
Det blev en oerhört dramatisk match. Någon minut före full tid stod det oavgjort 1-1, men i den skälvande slutminuten avgjorde RBK till sin fördel. Den lille snabbfotade, kortväxte "Gojan" på sin ytterplats vräkte in en "kanon" i ena målkrysset nästan från halva plan, helt otagbart för Lessebos målvakt.
Om jag minns rätt var det Sigge Löfgren, bolltrollaren och spelvirtuosen, som låg bakom kvitteringsmålet.

Stjärnstatus
Det vilade något av stjärnstatus över Ronneby BK:s a-lag just i slutet på 40-talet med Sigge Löfgren i en klass för sig,
Sigge - hotellportieren Löfgrens gänglige pojke - var nu inte bara ett ess i att lira fotboll. Han var också en lysande bandyspelare.
Men det var fotbollen som tog över för Sigge, och han blev ett av Sveriges första utlandsproffs. Efter fyra år i italienska Lazio återvände han till Sverige.
Under hela sin levnad kom han på hemmaplan(!) att identifieras som Ronneby Bollklubbs största lirare genom tiderna.
Och vi supportrar i RBK:s gamla fanklubb glömmer naturligtvis aldrig Sigges eminenta lek med "trasan"!