En sill är en sill....är en strömming...eller?

Men försök inte rucka på ordningen, som Lantbruksnämnden och Hushållningssällskapet försökte för 42 år sedan.

Då slår blekingarna bakut.

I vårt län är en sill en sill. Och ingenting annat.

– Det där med sill och strömming är som påvens skägg, en ständigt pågående tvistefråga, säger Jan-Erik Holmberg, ordförande för Sydkustfiskarna.

Han minns endast vagt försöken att med en stor annonskampanj införa ordet strömming i hela Sverige.

Syftet med den kampanjen sas vara att man vill eliminera de skador som kvicksilverdebatten orsakat. Samtidigt skulle man ta tillfället i akt att lansera ordet strömming söder om Kristianopel.

Det var ju allmänt känt att strömmingen sålde bättre norröver än vad sillen gjorde – trots att det handlar om samma sorts fisk.

Ett obestridbart faktum som Jan-Erik Holmberg inte kan göra annat än att hålla med om.

Han minns så väl hur man partrålade sill på 50- och 60-talen och hur båten som kom från Kalmar sålde sin fångst som strömming medan den fisk som landats av Karlskronafiskarna gick under benämningen sill. Och när fisken senare gick till Stockholm valdes den blekingska sillen bort.

– Fångstplats och klockslag var samma, men ändå sålde strömmingen slut direkt. Stockholmarna skulle ha sin strömming, så var det bara.

Men lika envisa som de stockholmska sommargästerna som kom till de blekingska fiskelägena för att köpa strömming var fiskarna, som hävdade att de minsann inte hade någon sådan fisk att sälja.

Och den stora kampanjen landade platt.

Numera är det kanske inte så många som bryr sig. Folk säger det de säger och ler överseende åt det andra lägret.

Och vi blekingar vet att vi har rätt när vi benämner havets silver vid sitt riktiga namn:

Sill.